Det hatade språket

Jag är så oerhört glad över att Nordens största dagstidning Helsingin Sanomat idag tar ställning för att det också i framtiden ska talas och skrivas på svenska i Finland.

Det svenska språket tycks vara en av de saker i Finland som väcker mest debatt. Och visst får man debattera språk. Man får komma med argument för att alla inte ska tvingas lära sig svenska. Man får undra varför allting ska översättas till båda språken. Man får tycka att svenska är svårt. Man får debattera Yles svenskspråkiga utbud och vad det kostar. Man får till och med säga åt sina barn att svenska, det kommer du aldrig att behöva, satsa på ryska istället.

Det man inte får är hota och hata. Man får inte förbjuda folk att tala precis vad de vill. Man får inte kräva sädant som lagen inte ger utrymme för (däremot nog, igen, debattera varför man inte kan kräva sådant). Man får inte mobba. Man får inte sprida lögner. Man får inte förbise lagen. Man får inte strunta i landets historia. Och man får inte vara respektlös.

Det enda jag önskar mig är ett slut på allt hat, alla hot, all ilska och alla missförstånd. Så länge sådant tillåts florera så kommer vi ingenvart i diskussionen om språk i Finland.