Asfaltsänglar - recension

Jag lovade en recension på boken Asfaltsänglar av Johanna Holmström.
Här kommer en sådan.

Asfaltsänglar är på ytan en roman om tonårstjejer i Helsingfors, specifikt om tonårstjejer som är muslimer. Boken handlar om två systrars liv i gränslandet mellan två religioner/kulturer. Muslimsk och finländsk. Om att växa upp och vilja vara som alla andra unga tjejer i Finland, samtidigt som man hela tiden hemifrån får höra att man ska göra si och så för så säger religionen.
Asfaltsänglar som begrepp syftar på sådana muslimska tjejer som hoppar från balkongen för att de antingen tvingas till det som en följd av att de skämt ut familjen eller för att de väljer det för att komma undan. I romanen finns också ett övervägande hot om våld, vi får tidigt veta att något har hänt en av huvudpersonerna, men det är inte förrän långt senare man får veta vad det egentligen är som har hänt. Och när det våldsamma äntligen "avslöjas" så blir det lite platt fall, tyvärr (dubbelmeningen här är inte avsiktlig).
Romanens huvudpersoner är alltså två unga muslimska kvinnor och så deras kompisar samt föräldrar. Boken utspelar sig dels hemma, dels i skolan och dels ute på stan. De här muslimska tjejerna vill leva som alla andra jämnåriga, i grund och botten vill de kunna styra sina liv själva utan att deras klädsel, beteende, val av partner i livet etcetera ska dikteras av den religion som deras föräldrar säger att de tillhör.
Den kanske intressantaste karaktären i romanen är flickornas mamma. Hon har konverterat till islam och följer de regler som gäller till punkt och pricka, till och med noggrannare än hennes man, muslim från födseln, gör. Holmström lyfter här fram en intressant frågeställning. Kvinnor som vill tillfredsställa sina män och därför börjar följa deras religion, men som till sist tar det hela på så stort allvar att det inte längre finns något av dem själva kvar. Trots att mannen kanske aldrig ens ville det.
En intressant biroll i romanen har också Britney Spears. Hon får stå för allt det som kan hända åt flickor och kvinnor som så att säga gör vad de vill, tappar kontrollen. Britney har misslyckats, hon har tappat greppet om livet men samtidigt idoliseras hon av de unga tjejerna i skolan som den yngre systern går i. De vill bli som hon samtidigt som de tycker att hon är förskräcklig.
Flickorna kontrolleras dels av sina föräldrar, dels av det som religionen säger att de ska göra men också av omvärlden. För om man är en muslimsk kvinna så förväntar sig det finländska samhället en massa av en. Vad man än gör, hur man än beter sig så är man alltid en muslimsk kvinna. Dessutom kontrolleras tjejerna av sina kompisar. På baksidan av boken ställer Holmström frågan "Vill alla samhällen kontrollera sina flickor?". Hon besvarar också frågan, inne i texten.
Men det som håller tjejerna i det starkaste greppet är inte de vuxna, det är inte "samhället", det är inte religionen. Nej, det är de jämnåriga tjejerna. Hur du än gör, vad du än gör, vem du än är så duger du aldrig åt de andra tjejerna. Det är alltid något fel på dig. Klädseln, frisyren, mejken, vem du umgås med, hur du tittar på någon, om du röker eller inte, hur mycket du väger. Du kan aldrig tillfredsställa de andra flickorna. Och det här är ingenting som har med din religion att göra.
På många ställen i boken känner jag igen mig, kommer ihåg hurdant det var att vara tonårsflicka. När man försökte vända och vrida på sig för att tillfredsställa alla och uppfylla alla krav som kom från olika håll. De man främst vill tillfredsställa är de jämnåriga tjejerna, men det är omöjligt att göra. Så också i romanen.
Asfaltsänglar är på ytan en roman om att vara muslimsk flicka i Finland, men på djupet är det en roman om att vara flicka i Finland. Att få höra tiotals olika versioner av "du ska vara si och så" utan att veta vad man själv vill. Att försöka komma på vad det är man själv vill med sitt liv. Och att försöka få alla andra att inse vad det är man vill.