Privilegier. Det är något jag sällan tänker på. Att vara privilegierad innebär att "vara särskilt gynnad" står det i Saol. Men på många sätt är jag privilegierad. För att nu state the obvious så kan jag nämna att jag är högskoleutbildad, jag har jobb, jag har en bostad vars hyra jag har råd med, jag har mat på bordet varje dag och råd att äta det jag vill, jag sover gott i en fin säng varje natt, jag har en man som älskar mig oavsett vad jag gör, etcetera. Jag har det bättre än många andra på många sätt. Visst har jag också jobbat för att komma hit, men det hör inte riktigt till saken tycker jag.
När man är privilegierad glömmer man ofta att det inte är självklart att vara det. Man tar saker för givet. Så gör också jag. Jag tar för givet att jag ska få arbetsturer på jobbet så jag får lön, jag tar för givet att jag kan gå till butiken när jag vill och köpa det jag vill, jag tar för givet att det finns ett tak över huvudet, jag tar för givet att jag har möjlighet att skapa mig en karriär just som jag vill att den ska se ut, jag tar för givet att jag har kvar min studieplats på universitetet trots att jag inte ens tänkt på studierna de senaste 3 månaderna, jag tar för givet att jag kan åka på resa dit jag vill åka, jag tar för givet att blir jag sjuk så får jag vara ledig, jag tar för givet sådant som familjeplanering och jämställdhet i hemmet och på arbetsplatsen etcetera. Många som har det ännu bättre än jag tar ännu mera för givet. Ni vet sådär att när man har allt så skaffar man sig ännu mera och blir ännu mera girig och förväntar sig kunglig behandling. Då känns minsta lilla motgång som döden.
När man har det bra har man svårt att sätta sig in i situationen för dem som har det sämre. Nu menar jag inte sådant som att föreställa sig hur det känns att svälta och frysa varje natt och tvingas gå 10 kilometer till närmaste brunn, utan helt vardagliga saker som gör livet "bättre" och "sämre" också för oss västerlänningar. När man har det bra på de flesta sätt tror man att alla andra också har det bra. Det sägs ofta att dagens människor är individualister. Vi tänker bara på oss själva och vi vill skapa och designa livet som vi själva vill ha det. När vi bara tänker på oss själva glömmer vi hur alla andra har det. Och vi tänker ofta att "det har jag aldrig upplevt" eller "så skulle jag aldrig tänka" eller "jag känner inte så" och tror att det samma gäller för alla andra.
Specifikt är det två saker jag tänker på. Det är jämställdhet och diskriminering. Hur ofta har du hört argumentet "det är jämställt här för jag är kvinna och titta bara på mig, jag är superframgångsrik!". Eller "i Finland finns inga rasister, på vårt jobb har vi tre mörkhyade städerskor och ingen har någonsin sagt något fult till dem som jag vet om och jag tycker de är supertrevliga!". Eller något annat som antyder att jag har aldrig sett det/känt så/upplevt något liknande/hört sådant så det kan inte förekomma utan det där som syns i statistiken eller som någon berättar om är nog bara engångsföreteelser, de är liksom udda saker. Jag har inte stött på sådant personligen så alla som verkligen har stött på det talar strunt om att det skulle vara något stort problem.
Man tar liksom sina egna obefintliga erfarenheter av ett problem som drabbar de mindre privilegierade och så säger man att det inte är ett utbrett problem för att jag, som är privilegierad, inte påverkats av sådant i mitt liv. Utan att reflektera över det faktum att diskriminering drabbar de mindre privilegierade. Rasism drabbar de som befinner sig i en utsatt position och könsdiskriminering drabbar de kvinnor som inte kan sätta ner foten och säga stopp. Det är då lätt att sitta på en hög stol och säga att "du pratar strunt" när man själv inte behöver vara rädd för sådant som att förlora jobbet när man blir gravid eller inte få jobb på grund av hudfärgen eller bli kallad "neger" utanför nattklubben och inte få komma in, eller bli tafsad på av ens chef (kanske för att man själv är chefen...).
Bara för att du inte upplever de problem som det ofta talas om när det är tal om jämställdhet och diskriminering betyder inte att de inte finns. Ta dig tid att lyssna. Rasism drabbar inte dig, sannolikt är det du som är en del av rasismen. Könsdiskriminering kanske inte heller drabbar dig på ett sätt som du känner av, men det betyder inte att sådant inte är utbrett.
Den som är vithyad medelklass heterosexuell man har inte samma utgångspunkt i livet som en mörkhyad fattig homosexuell kvinna. Ingenstans i världen. Därför är det den senare vi måste fråga när vi undrar vad allt som är fel med dagens värld. Den förstnämnda kan nog kommentera och spekulera, diskutera och kanske försöka göra en hel massa åt problemen, men han kan inte vara med och bestämma vilka ojämlikheter som skapar problem för de mindre privilegierade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar