Charlotte skriver ett viktigt inlägg om Manning. Om att Mannings fall är och fortsätter att vara viktigt oavsett hennes kön. Att vi måste prata om vad som hände och inte om att personen är trans. Samtidigt som vi måste se till att personer hänger med och inser att Chelsea är den som tidigare kallades Bradley måste vi se till att personer inte börjar fokusera på enbart personens nya idenitet och kön utan fokuserar på det som hänt.
På torsdagen tittade jag en stund på Obs-debatten på Yle Fem, om Pride i Jakobstad och paradens vara eller icke vara i Österbotten och i debatten nämndes en sak som tangerar det här med Mannings identitet. I något skede i debatten säger Lisen Sundqvist att (citatet är inte fullständigt men torde motsvara hennes budskap) jag vill att folk ska veta att jag också fungerar i samhället som alla andra, jobbar etcetera och att min enda livsuppgift i livet inte är att vara flata på heltid.
För så blir det ju ofta. Är man "avvikande" så är det det enda folk känner igen en för. Man är för alltid och i alla sammanhang "den lesbiska" eller "transpersonen" eller på vilket vis man nu är avvikande det vill säga inte heterosexuell. Samma behandling drabbar aldrig (jo, det vågar jag faktiskt påstå!) heterosexuella sic-personer. De definieras aldrig utgående från sin sexualitet eller sin könsidentitet.
Manning riskerar att gå till historien som soldaten som gjorde något brottsligt angående någon hemlig amerikansk information och sedan plötsligt kom ut som att han egentligen är en hon.
Vi måste se till att det inte blir så. Att Manning numera är kvinna har ingen betydelse för fallet. Lika lite som det att en person är heterosexuell eller homosexuell ska få definiera personen och bestämma hur personen lever sitt liv. Eller behandlas av alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar