Rättigheter och sexualitet

Det var mycket diskussion om bögar och bögars rättigheter (som ju tydligen är något helt annat än helt vanliga rättigheter som gäller oss andra) nu de senaste veckorna. Jag skrev redan ett inlägg i frågan i början av veckan men här finns så mycket att säga.
Det är en sak som någon skrev i en kommentar på Svenska Yle förra veckan som fastnat. Det var om att varför ska vi hålla på och insistera på att etikettera personer som antingen gay eller hetero? Vi är inte antingen eller, vi ligger alla på en glidande skala, skrev personen. Jag tror att vi alla har ett stort behov av att etikettera personer som antingen bög eller hetero för att det ligger i människans natur att göra just så, klassificera och hitta på termer och begrepp. Det har också att göra med lagstiftning i den här frågan. Äktenskap och homoäktenskap, ni vet. Men det är, tycker jag också, i det här fallet helt onödigt att hålla på och klassificera. Jag tror också att för många av oss, speciellt de som försöker vara ärliga och öppna mot sig själva, så spelar könet på personen vi har sex med eller rentav älskar inte så stor roll. Att det är personen vi älskar eller attraheras av, inte könet. Jag tror att det fortfarande finns många där ute som inte vågar erkänna sina känslor för en viss person för att de då blir etiketterade som antingen bög eller hetero och för att de inte vill det. Genom att släppa normtänket skulle vi låta flera personer leva sina liv lyckligare.
För let's face it. Det finns inget behov av att kategorisera personer som bög eller hetero, annat än att just kunna säga att de är ett eller annat och sådant finns det behov för bara om man sedan utgående från kategoriseringen tänker behandla personen på ett visst sätt. (Det samma gäller för övrigt när någon insisterar på att man måste klä barn i antingen pojk- eller flickfärger för att man ska kunna veta könet på barnet. Enda orsaken att man vill veta könet är för att man vill veta hur man ska bete sig mot pojken/flickan. Och så påstår folk att barn inte behandlas olika utgående från kön.)

Jag tycker det vore en ganska skön värld att leva i, där folk skulle få älska personen framför dem, inte könet. Där folk skulle få välja partner helt själva. Där man inte skulle säga att flickor som har sex med flickor "experimenterar" och snart "växer ur det" utan man skulle säga att "skönt att hon gör det som känns bra för henne". Där män som älskar andra män skulle få göra just det utan att någon undrar hur deras sexliv ser ut. Där en kvinna som förälskar sig i en kvinna efter att ha levt med en man i 5 år inte kallas för en lögnare. Där det inte skulle vara mera okej för kvinnor att ha sex med varandra än det är för män att ha sex med varandra för att män tycker att det är sexigt med lesbiskt sex men att män som har sex med varandra är "sjuka". Nu spårade jag ur, jag erkänner. Men poängen är alltså att jag inte fattar varför folk ska tycka att det är en så stor grej att en del av oss helt enkelt inte är "man älskar kvinna" -typen. Så har det alltid varit, så kommer det alltid att vara. Om homosexualitet vore något som folk gör för att det är "trendigt" eller "kul" eller "provocerande" så skulle fenomenet ha "utrotats" för länge sedan, så stort har motståndet varit mot det, speciellt rörande kärleken mellan män.
Naturen kommer att se till att en del av oss fortsätter att ha sex med personer av motsatt kön, sannolikt för alltid, för annars kan inga nya människor bli till. Det är helt lugnt.

Egentligen är det helt absurt att jag ska behöva skriva inlägg efter inlägg om "bögars rättigheter". Vadå bögars rättigheter? Jo rättigheten att helt själv välja partner i livet, välja sexpartner, välja sambo, välja maka/make, välja sexliv, välja liv. Precis som heterosexuella har rätt att välja allt det där. Enda skillnaden är att när en heterosexuell väljer liv så är det något självklart. När en homosexuell väljer liv så är det en "rättighet".