Självklarheter

Jag är kvinna och bor sedan flera år tillbaka med en man, vi är förlovade sedan snart två år tillbaka och planerar att gifta oss nästa år. När vi pratar om äktenskap eller vårt förhållande är det ingen som kritiserar oss. Ingen frågar varför det är så viktigt för oss att vara gifta eller ifrågasätter vår rätt att gifta oss. Vi har ännu inga planer på barn, men är heller inte något som andra undrar om. Om det någon gång visar sig vara svårt eller omöjligt för oss att få barn så kommer vi att få stöd av samhället och av folk omkring oss. Ingen kommer att säga att vi måste göra slut för att vi inte kan få barn naturligt. Ingen blir sur och arg eller provocerad över vårt förhållande. Tvärtom är folk ganska glada för vår skull och vi har sällan känt att någon skulle anse att vi inte borde vara tillsammans. Vi får forma vårt liv som vi vill.

Under de senaste åren har jag börjat inse att allt det här inte alls är något självklart, att situationen vore en helt annan om den person jag delar liv med istället vore en kvinna. Då skulle folk fråga oss varför det är så viktigt för oss att vi får gifta oss. De skulle säga att "ni har inte rätt att gifta er". Folk skulle ropa åt oss om vi gick hand i hand på stan, om vi kramades eller visade ömhet på annat sätt. Folk skulle säga att de inte vill att deras barn ska se oss för att barnen måste "skyddas" från sådant. Och folk skulle säga att vi inte borde vara tillsammans för att vi inte kan få barn naturligt. Dessutom skulle en del av dem plocka fram Bibeln för "här står det att homosexualitet är fel!"

Nyligen publicerade Hbl en bild på första sidan föreställande två män som kysser varandra. Bilden har fått många att reagera. Bilden på två vuxna män som varit tillsammans hur länge som helst och som kysser varandra har kallats bland annat provocerande och oanständig på Hbl:s insändarsidor och på webben. Någon vecka senare meddelades det att Jeppis kan få en egen Pride. Folk skriver om hur  de måste lämna stan under den tiden, att sådant beteende ska man inte visa på stan, att de vill skydda barnen.

Vi har alla hört någon säga om homosexuella förhållanden att "jag tycker det är fel". Hur någon kan säga att två personer som älskar varandra, delar liv, ger varandra trygghet och närhet, upplever saker tillsammans och är lyckliga tillsammans gör något ”fel” förstår jag inte. Hur någon kan plocka ut ett kort stycke från en oerhört lång textsamling som skrevs för tusentals år sedan och hävda att det här bevisar att det liv du lever idag är fel förstår jag inte heller.

Det är inte propaganda att skriva att homosexuella ska ha samma rättigheter som heterosexuella. Det är inte en politisk fråga. Det är inte "trendigt" att kämpa för homosexuellas rättigheter. Lika självklart som att du som heterosexuell alldeles själv får välja vem du lever med, bestämma varför du gör det och hur ni bygger upp ert liv tillsammans, är det att homosexuella personer får göra det samma utan att du har något som helst med saken att göra.
Och så undrar jag. Vad är det som barn måste skyddas mot när det gäller gaypersoner? Är det insikten att vi alla förtjänar att älska och bli älskade som just den vi är? Är det insikten att det faktiskt är okej att inte vara heterosexuell? Att man inte behöver flytta bort för att man är homo?