Jag blir så ledsen när jag läser om unga kvinnor som utsätts för det att en man i ett yrkessammanhang tvingar henne att säga nej till hans dejtinbjudan. Det är inte upp till kvinnan att "säga ifrån" eller att "vara tydlig så inga missförstånd uppstår" eller "sätta ner foten" eller "korrigera honom". Det är upp till mannen att helt enkelt hålla käft om det. Fråga inte.
Så enkelt är det faktiskt. Träffas man i yrkessammanhang så frågar man inte den andra på dejt. Man kommenterar inte personens utseende heller. Ändå försvarar massor av personer under artikeln mannen som bjöd den unga kvinnliga reportern på lunchdejt, och tycker dessutom att Rose-Marie borde ha agerat på annat sätt.
"Vad är det för vits att knyta handen i fickan och koka inombords? Man
ska givetvis inte vara otrevlig, men en tydlig nej-signal följd av en
kall blick brukar bita. Om inte annat kan man konstatera att "nu handlar
detta inte om mig, jag vill hålla mitt privatliv privat, åter till
ärende x." Mesar man och flackar med blicken kan det i värsta fall
uppfattas som sött." skriver en av personerna som kommenterat.
Vad är det för vits att fråga en reporter som kommit för att intervjua mig som tjänsteman om hon vill börja dejta mig?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar