Idag ska Finlands riksdag diskutera lagförslaget om en könsneutral äktenskapslag. Inga beslut ska fattas, det är endast en inledande debatt. Lagförslaget tas ju upp som en följd av att ett medborgarinitiativ samlade 166 000 namn för just en sådan lag. Jag var en av dom som skrev på det initiativet för jag kan inte se någon enda orsak till att inte homosexuella par ska få ha precis samma rättigheter och skyldigheter som alla andra par. Äktenskap är något mycket vackert men det är också ett juridiskt avtal. Vi kan inte ha en lagstiftning som särbehandlar folk utgående från könet på personen de älskar.
Nå, alla håller ju inte med mig. Det finns gott om personer i Finland som anser att homosexuella inte alls ska få gifta sig. Det finns en adress på nätet som samlat 40 000 namn för att äktenskap ska vara något som fortsätter att vara något mellan man och kvinna. Den sannfinländska riksdagsledamoten Pentti Oinonen skrev nyligen ett pressmeddelande om den här namninsamlingen och varför han tycker att bara man och kvinna ska få gifta sig. Du kan läsa hans budskap här.
Oinonen säger bland annat att en av de viktigaste orsakerna till att skydda äktenskapet som det nu är känt är att garantera barnens rättigheter. Rätten till en mamma och pappa, alltså, som Oinonen menar att är en subjektiv rätt som alla barn har. Oinonen tolkar alltså äktenskap som något som automatiskt leder till barn. Att om två homosexuella gifter sig så får de också barn. Oinonen har kanske missat den biologilektionen i skolan, men två homosexuella kan inte få barn bara genom att är tillsammans. De måste antingen adoptera eller på annat sätt "få" barnet.
Just det där med adoption är ju det som ofta diskuteras. Att om vi tillåter homosexuella äktenskap så tillåter vi också att homosexuella adopterar. Kanske Oinonen och andra inte riktigt känner till hur adoptionsprocesser går till... Det är ju ingalunda så att ett par som vill adoptera får framför sig en katalog med alla världens barn som kan adopteras och så bara väljer ut ett. "Det där vill vi inte ha, hon är inte söt, han har för mörk hy, det där tar vi! Det är perfekt!" Och sen får barnet levererat till dörren. Nej, adoptionsprocesser är komplicerade. Inte ens alla heterosexuella par adopterar barn bara sådär, inte närapå. Det är en väldigt komplicerad process där de potentiella blivande föräldrarna bedöms ända ner till vad de väger.
Bara för att Finland stiftar en jämlik äktenskapslag betyder det inte att alla homosexuella par eller ens ett enda homosexuellt par kommer att kunna adoptera barn. Det är inte upp till Finland som land att avgöra, det är upp till organisationerna som sköter adoptionerna. Det här tycker jag att är synd, medan många säkert tycker att det är just så det ska vara.
Och så frågar jag mig. Varför antar Oinonen att homosexuella par vill ha barn. Alla vill inte det. Tvärtom förfasas det ofta över hur så många människor i dagsläget skjuter upp beslutet att bli förälder tills de är för gamla för det. Det är inte automatiskt så att bara för att man är homosexuell och gift så är ens högsta dröm att bli förälder.
Oinonen avslutar sitt ställningstagande med ett riktigt bottennapp. Han säger att "om vi godkänner att homosexuella gifter sig är det bara en tidsfråga innan vi diskuterar månggifte (och surrogatmödraskap)". Jag förstår överhuvudtaget inte kopplingen, men vi låtsas för en stund att kopplingen finns. Då tänker jag, so what om vi diskuterar månggifte? Det här är en demokrati, här diskuterar vi.
Det där med barnens rätt till en mamma och en pappa kan man diskutera hur länge som helst. Personligen är jag övertygad om att barn inte bryr sig så mycket om de har två mammor, två pappor, mamma och pappa, en pappa eller en mamma hemma. Barn bryr sig om andra saker. Som mat på bordet, säng att sova i, leksaker att leka med, trygghet, kärlek och en plats de kan kalla hem. Jag är också helt övertygad om att barn som växer upp i hem där det finns två mammor eller två pappor eller en mamma eller en pappa, alltså det som inte är "normen" aldrig tänker att det är något konstigt förrän en vuxen säger åt dom att det är konstigt, fel.
Är det faktiskt så otroligt viktigt för det här landet att det enda godkända juridiskt bindande förhållandet är det mellan en man och en kvinna? Nej. De som påstår det är homofober som inte godkänner att andra människor älskar vem fan de vill älska. Jag önskar bara att de skulle säga det då, erkänna sanningen. Inte blanda in barn och "värderingar". Vad fan är det för "värdering", att vi ska ha lagar som delar in folk i grupper enligt vem de älskar.
Läs Jani Toivolas text i dagens Hbl. Om hur det känns att sen man är barn önska att få bli pappa. Nu är han det. Och jag är så otroligt glad för hans skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar