Att vara rebell

Jag har alltid haft problem med tänderna, hål när jag var mindre och sen tandköttsinflammation när jag blev äldre. Numera har jag det allt under kontroll tack vare en vettig tandhygien. Tandtråd, mellanrumsborstar, eltandborste och vettig tandkräm funkar för mig (Och såklart den mycket utmärkta vården som SHVS ger - tack för det!).
I går träffade jag en tandhygienist för första gången på över ett år och hon tog bort lite tandsten. Sen smetade hon på fluor på tänderna.
"Drick eller ät inte på en halvtimme" sa hon.
Ålrajt sa jag och började promenera mot centrum för lite ärenden. Och så började jag på vägen tänka på det här med fluor i munnen. Där gick jag med käften full av någon fluorsmet och svalde lite i taget. Och det finns ju faktiskt en orsak till att det står på tandkrämstuber att små barn ska övervakas när de borstar tänderna så de inte sväljer fluorn. Fluor är ju ett gift för kroppen. Härliga Martina skriver om fluor exempelvis här. Den där smeten började sakta smaka mer och mer illa, kan jag berätta.
Och så började jag tänka på hur hjärntvättad jag är av myndighetsprat och rekommendationer och råd. Hur svårt det är att göra något annat än det som rekommenderas (om det inte är fråga om något riktigt gott, som att dricka lite mer vin än den rekommenderade veckodosen). Jag skulle aldrig våga sluta använda fluor eller tacka nej till en fluorsmet hos tandhygienisten.
Det ligger inte i mig, att vara rebell på det viset.