Idag är det den såkallade internationella kvinnodagen. Jag har sagt åt T att jag inte vill ha någon gåva. Inte ett endaste litet "grattis" vill jag höra.
För jag är arg. Riktigt arg. Inte på T, nej. På världen. På män som hatar kvinnor. På män som tycker att ett "grattis" på kvinnodagen ska kompensera för allt hat, allt våld, allt förakt, allt objektifierande och alla orättvisor som riktas mot kvinnor dagligen, överallt.
I veckan rapporterade jag om en färsk EU-rapport för Svenska Yles räkning. Läs artikeln här och läs också kommentarerna (om du vågar). Jag är chockad över hur så många män är så genuint ilskna för att Yle rapporterar om en sådan här sak utan att också rapportera om allt våld som män utsätts för. För liksom, alltså vad, det visste jag inte att män också kan misshandlas?! Menar du det?!
Nå, helt seriöst. Jag mår illa av hur många män det finns där ute som anser att man inte ska få behandla problematiken våld mot kvinnor som just våld mot kvinnor. Något helt annat än våld mot män. Läs EU-rapporten här, förresten.
Och läs också min kollega Ida Henriksons kolumn om ärendet män som hatar kvinnor.
Jag är så innerligt trött på alla män som sopar det massiva problemet med våld mot kvinnor under mattan genom det enkla konstaterandet att "män misshandlas också". När de gör det så börjar debatten genast handla om något helt annat än våld mot kvinnor. Hur kan man vara så självisk att man vägrar se det här destruktiva, enorma problemet och istället ser till så alla blickar än en gång vänds mot karlarna?
Den här kvinnodagen ber jag dig, kvinna som man, att istället för presenter, rosor och annat tjafs att ägna en tanke åt alla kvinnor som lever sitt liv hatade, misshandlade, nedslagna, sjuka, fattiga eller på annat sätt har det sämre än du/kvinnor i din närhet har det. För sådana finns det gott om. Tänk också på de kvinnor du känner som har det riktigt dåligt. Och gör något. Hata inte. Älska.
Det finns för fan kvinnor i den här världen som inte har rätt till abort, som inte har rätt till att vara trygga i sitt eget hem, som inte har rätt till mödrarådgivning, trygga förlossningar, att gifta sig med vem de vill eller förvalta sin egen egendom. Det finns kvinnor som gråter sig till sömns kväll efter kväll. Det finns kvinnor som dör för att samhället hatar dom så mycket.
Snälla, ge inte rosor eller presenter. Säg inte grattis. Ge en kram, en puss och älska de kvinnor du känner istället. Och tänk på vad just du kan göra för att minska hatet lite, lite grann.
Jag tänker säga det nu så har jag det sagt. Jag vet, precis som alla andra att också karlar misshandlas. Du behöver inte säga det. Och det är hemskt att de misshandlas. Jag vill inte att en enda, man eller kvinna ska misshandlas, någonsin. Men nu kan vi inte prata om våld mot kvinnor och våld mot män i samma sammanhang. För det är två skilda saker. Jag pratar om våld mot kvinnor. Varsågod och prata om våld mot män, men gör det inte just nu. Nu handlar det om hatet mot kvinnor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar