Och så kom det sig, som så ofta sker i långvariga heterosexuella parförhållanden att också jag och T en dag fick veta att vi ska bli föräldrar. Den lilla typen som för tillfället huserar någonstans djupt inne i min mage kommer om allt går väl att se ljus för första gången någottag i början av oktober.
Alla omkring oss verkar ta det här med ro. Bara grattis, vad roligt så jag antar att de flesta anser att det här klarar vi. Det tror vi själva också. Men lättnaden var enorm när de på första ultraljudet sa att det bara finns en liten typ där inne och att hen tills vidare verkar utvecklas till en frisk människa.
I morgon berättar jag mer om hur allt det här känns för mig och vad jag upplevt so far.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar