Jag läste det här inlägget på Linns blogg här om dagen, där hon marknadsförde Prematurbloggen (som hon, så vitt jag förstår, startade). Jag klickade och jag läste. Jag läste i flera timmar. Herregud såna historier det finns om små, små, pyttesmå bebisar som överlevt otroligt dramatiska starter i sina liv.
Jag började tänka på vår lilla varelse, att tänk att OM hen (vi hoppas såklart att det inte sker) skulle bestämma sig att villa ut om säg 7-8 veckor, till och med om 6 veckor så skulle hen kunna överleva. Alla bebisar som kommer ut efter vecka 22 (men alltså före fullgången tid) anses ju som prematurer och från den veckan är det också möjligt att rädda dom. I praktiken dör ju en del av dom, vet inte siffrorna men Finland hör så vitt jag förstått till de länder i världen där man är bäst på att rädda prematurer.
Men det är så svårt för mitt huvud att greppa det att bebisar som kommer i vecka 30 kan vara så små som 800 gram - och alltså fortfarande i den veckan har svårt att överleva. För massor av bebisar föds ju liksom i vecka 36 och klarar sig utan några som helst problem och senast i vecka 38 väger ju alla bebisar kring 3 kg, ofta mera. Det här känns allt lite larger than life just nu. Och väldigt skrämmande.
Nu har man gått och funderat på missfallsrisken sedan vecka 5, om några veckor får man börja fundera på risken att hen kommer för tidigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar