Att ge och dela

Den här helgen har varit en givarhelg. Äntligen gav jag bort min pensionerade men fortfarande fungerande dator till någon som faktiskt har användning för den. Och så gav jag en födelsedagspresent till min bror. När jag tidigare i veckan ringde mamma för att fråga om han redan har en cykelhjälm sa hon jo, men en svart sax önskar han sig. Så han fick en svart sax.

Övrigt som hände var att jag började fundera kring folks förmåga till självbevarelse.

För någon månad sedan blev jag medlem i en underbar, sluten grupp på Facebook. Det är en grupp där alla är välkomna, men där diskussionen handlar om privata saker, känsliga skulle kanske någon säga. Nu kom det fram att en man luskat fram folks kontaktuppgifter via gruppen (och med hjälp av Google) och ringt samtal till en del av medlemmarna med privata frågor. När de drabbade sedan skrev om det här i gruppen och administratörerna förklarade att de inte har koll på vem alla tusentals medlemmar är och att män är mer än välkomna med i gruppen blev det ramaskri. Många medlemmar tyckte nämligen att frågorna som diskuteras och bilderna som delas inte ska ses av män. Jag tänker då: dela inte sådant på Facebook som inte får ses av män. Sluten grupp betyder inte att inte hela världen kan se bilden. Det du delar i en sluten grupp på Facebook är att betrakta som offentligt för du har ingen möjlighet att kontrollera/styra vem som ser det. Jag kan inte förstå hur det här kan vara ny information för vuxna människor. Facebook är underbart, men det är ingen plats för sådant man inte känner att vem som helst kan få se/läsa.

Så tänker jag också att det är lite konstigt att tänka sig att man nog kan dela med sig av sina mest privata bilder och tankar till tusentals kvinnor, men ser en handfull män det så känner man sig genast blottad. Dock vill jag poängtera att det aldrig är okej att agera som den här ena mannen gjort, ringt upp kvinnorna för att trakassera dem. Det är inte okej.