Dopfunderingar

Alexander ska döpas på lördag och typ inget är fixat förutom kakan, som vi beställt... Dopet ska i alla fall ske i Borgå och de närmaste är inbjudna.

Om jag var singelförälder så hade A inte blivit döpt. Men tillsammans bestämde vi att han ska döpas. Jag hör inte till kyrkan eftersom jag skrev ut mig som tror jag 19-åring men det gör T. Och vi funderade på det här ganska länge men kom sedan till en kompromiss. Nämligen att A döps men den stunden han säger att han inte vill vara medlem i kyrkan så behöver han inte vara det heller (förutsatt att vi bedömer att han faktiskt förstår vad det innebär). Jag kan ju tycka att det är fel att påtvinga honom ett kyrkomedlemskap. Men å andra sidan så uppfostrar vi ju honom till en kristen person oavsett om han är medlem i kyrkan eller inte, för vi är båda kristna. Religionen är inget konstant närvarande i vårt hem, men vi firar ju liksom påsk och jul och tror på någonsorts Gud. Dessutom är det mycket som föräldrar tvingar sina barn till, tänker jag.

Som sagt, när han är gammal nog att förstå så väljer han själv, kanske vill han fortsätta vara medlem för resten av livet, men i alla fall under sina första levnadsår är han medlem i kyrkan.