Min mormor finns inte längre bland oss men jag vet att det var bäst så. Nu behöver hon inte ha ont längre. Hon var den bästa mormorn man kan ha, men har inte sedan morfar dog -07 varit sig själv. Jag kommer alltid att komma ihåg henne för de goda plättarna som hon och morfar stekte åt oss barnbarnen, för hennes vackra blommor på gården, för alla gånger jag fick komma till henne och morfar efter skolan och för alla timmar jag fick springa på deras gård och plocka bär i deras buskar och dricka kaffe med dom.
Nu får hon vila efter ett liv som mamma till fyra, mormor till åtta och vårdare till sin man i flera årtionden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar