Jag läste Jeanettes sammanfattning i Hbl av det som hände före Eerikas pappa och styvmor tog livet av henne och det enda jag kände var djup sorg och förtvivlan. Att vi inte ens som samhälle klarar av att se och agera när barn far illa. Då är det riktigt illa.
Det hjälper inte Eerika om och i så fall hur någon straffas för det som hände. De som mördade henne fick ju redan sitt straff, nu handlar det om huruvida alla de som såg Eerikas illamående, ångest och rädsla ska straffas för att de aldrig gjorde något åt det. Det hjälper inte Eerika, men det är oavsett viktigt att det klargörs om och i så fall vem som gjorde fel och när. För det får inte upprepas.
Barn som säger att de inte vill hem måste de vuxna lyssna på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar