Åh, Mamma Mia på lördagen var nog en föreställning att minnas. Inte bara för att det var första kvällen för mig och T ute på tumis sedan A föddes utan också för att showen var så ursinnigt bra.
Mia Hafrén (också känd från Fork, typ Svenskfinlands gåva till musiken) är helt fenomenal som Donna och hon har sådan otrolig röst och sådana proffsiga moves att man blir helt förtrollad. Men Lineah Svärd som Sofie har överlägset bästa rösten av alla medverkande, jag kunde lyssna på henne sjungande i timmar. Jag tycker om att alla huvudrollsinnehavare inte är proffssångare, även om det hörs, för det ger en väldigt vardaglig känsla, man kommer liksom föreställningen närmare då alla inte har en röst som en gud eller gudinna. Jag älskar också scenografin, den är enkel men har liksom allt som behövs.
Lite ovant var det kanske att alla Abba-låtar var på svenska. Det är förresten otroligt hur man kan sitta på en 2 timmar 40 minuter lång föreställning och höra Abba-låt efter Abba-låt och tänka att aijo, den fanns också, den är skitbra, men nu kan det väl inte finnas många kvar och så när nästa låt börjar så tänker man åååh, den här älskar jag!!! och sådär håller det på. Vilket jobb orkestern gör förresten! Det kan man bara beundra. Men jag kan tycka att de allra bästa låtarna användes i första halvan och sedan i andra halvan var det lite mer låtar som i alla fall jag inte tycker hör till de bästa. Där kunde det kanske ha varit en bättre balans.
Svenskis version av Mamma Mia får i sin helhet 5/5 av mig. Mycket bättre kunde det inte ha varit.
Litet minus får Svenskis för att det är så dålig luft i publiken. Jag har märkt samma tidigare, och det tar verkligen bort lite av njutningen... Det är synd. Satsa på luftkonditioneringen är ni snälla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar