Det där när någon för en totalt okänd typ får en att känna sig som om man är den dummaste personen på jorden. Det hände mig igår. Jag blev dumförklarad på grund av en sak där jag visserligen hade fel, men ändå inte riktigt vill ta ansvar för. Typen som dumförklarade mig hade alltså på ett vis rätt, men jag känner ändå att hans ord var lite onödigt hårda. Situationen blev ännu värre av att han som man och jag som kvinna ställdes emot varandra i ett läge där det oftare anses att mannen har rätt, i det här fallet var han dessutom den i sakfrågan "professionella" (även om han inte var så professionell i sina ord till mig) av oss och jag var bara privatpersonen Eva som litet eller inget vet om just sådana här saker som det var fråga om.
De där orden han sade förstörde hela min dag. Ännu på natten låg jag och kunde inte slappna av eftersom jag fortfarande reagerade med skam, ilska, upprördhet på det han sade. Jag vet att jag överreagerar, det är väl så det blir när jag är hemma med barn och egentligen har all tid i världen att bara grubbla över en persons ord. Jag vet inte vart jag vill komma med inlägget. Kanske vill jag bara önska att det fanns lite mer eftertanke i vad personer säger till varandra. I det här fallet kommer jag aldrig att behöva tala med personen igen (hoppas jag!) men jag vill uppmana alla som läser att tänka en extra gång speciellt före ni säger något till en person ni känner och umgås med. Och också före ni säger något till vem som helst. Det är så lätt att förstöra en persons dag, vecka, månad, hela liv med bara några ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar