Att gå mot strömmen och lyssna på bebisen

Heidi skrev en kommentar på inlägget om våra sovrutiner med A som jag känner för att lyfta upp. Tyvärr låter det nämligen alltför bekant det hon skriver. Folk som lägger sig i och folk som försöker övertala en att en ska styra bebisen att bli mer självständig. Smaka på det ordet lite. Självständig. Nu talar vi alltså om bebisar.

Det verkar vara en trend just nu att bebisar från det att de föds ska vara så självständiga som möjligt. Jag är med i flera föräldragrupper på Facebook och också två olika amningsgrupper och det här verkar vara något som så gott som alla föräldrar får höra: du ska inte lyssna på ditt barn. Det tycker jag är huvudlöst. Föräldern ska inte låta bebisen styra utan ska helst tvinga in barnet i rutiner så snabbt som möjligt, på rådgivningen övertalar de mödrar att sluta nattamma när ungen är högst ett halvt år trots att mamman är helt ok med nattamningen (låt ungen gråta, hen fattar nog snart), far- och mormödrar berättar hur mamman absolut inte får amma en gång i halvtimmen för "du kan inte genast springa till barnet när hen piper" och "hen kan inte vara hungrig igen, hen bara styr och ställer med dig" (det har jag som tur är sluppit höra) och du ska absolut inte samsova för då lär sig ungen aaaaaldrig att sova i egen säng och så vidare och så vidare.

Så här skriver Heidi:

"MEN vet du hur många kommentarer vi har fått om att vi samsover, om att jag ammade (enligt normen..) länge, att vi i princip skippade vagnen och har burit i ergo istället, att vi har gett nästan endast plockmat istället för puré.. Så otroligt många dumma och ibland rent ut sagt elaka kommentarer, helt som att vi inte tänkt igenom hur vi gör, bara för att vi int gör som de flesta andra? Även på rådgivningen har jag upplevt att det inte har lyssnats till vad vi sagt, när jag berättat om att hon sover bra, bredvid oss, så har jag fått till svar att "jaha men det vore nog bra om hon började vänja sig med egen säng nu snart.." Det är riktigt tråkigt, därför brukar jag försöka va nån sorts motpol till det och va öppen med mina åsikter om någon undrar över dem! Men tack för ditt inlägg, hade verkligen behövt det själv när dottern var bebis, då var jag inte lika självsäker som jag är idag och ingen som sa att vi gjorde rätt när vi lyssnade till bebis och vår magkänsla.. :) "

Jag vill bara säga till Heidi och andra där ute (med min 9,5 månader långa mamma-expertis, hehhe) att sluta lyssna på alla som uppmanar dig att sluta lyssna på bebisen. Jag är helt säker på att det skapar otrygga barn att inte lyssna på barnen, att det ger anknytningsproblem och att det i långa loppet leder till ett lite sämre liv för både förälder och barn. Bebisar är inte manipulativa, de kräver inte, de luras och ljuger inte, de bara behöver. Och det de behöver ska de få, tycker jag.

Kanske jag ska göra som Heidi gör och bli mer öppen med mina tankar och åsikter kring föräldraskap. För jag är helt övertygad om att jag gör rätt, trots att jag som Heidi länge var osäker och fortfarande känner nästan som en skam för att jag, som samhället uttrycker det, "låter bebisen styra" alltså lyssnar på bebisen. Jag ska sluta med att vara osäker och skämmas för det finns ingen orsak till det.

Föräldrar gör som de vill med sina barn. I vissa fall är det säkert hur bra som helst för barnet att till exempel tidigt lära sig sova i egen säng. Det finns säkert också fall då det är en bättre lösning än samsovning. Men om det inte är rätt, då är det inte rätt, tycker jag.