Nu vänder vi blad

På måndag börjar jag på nytt jobb. Ett fast jobb. Samma dag som jag skrev det här inlägget hade jag fått samtalet om att jag var bjuden på intervju. Mindre än två veckor senare hade jag fått jobbet. Det var faktiskt på min födelsedag som min nya chef ringde upp och sa att de vill anställa mig. Till ett fast jobb. Kan du tänka dig? Jag har haft sådan tur att jag tror att jag drömmer...

Jag är så otroligt tacksam för tiden på Yle Nyheter. Jag har lärt mig mer under mina dagar där än jag har lärt mig under alla år på Soc&kom och Helsingfors universitet. Sjukt bra arbetsplats och jag rekommenderar den arbetsplatsen åt alla som vill lära sig hur man gör nyheter på riktigt. Det bästa med stället är helt klart alla kolleger. Det är oftast så bra stämning på jobbet att det känns som att vara med kompisar. Det negativa är förstås arbetstiderna - från 04.30 (i vissa fall 04.00) på morgonen till 23.30 har nyheterna i dagsläget folk på plats. Det är tungt att jobba sådana tider.

Men när någon erbjuder en fast anställning så tackar en inte nej, så är det bara. Fasta anställningar växer inte på träd. Att det dessutom mer och mer ser ut som om T inom kort också blir fast anställd är ju bättre än bäst. Det går faktiskt bra för den här lilla familjen just nu. Sådär kan livet plötsligt vända. För några veckor sedan var jag så nedslagen och ledsen och trodde inte vi hade någon framtid alls, men nu har vi verkligen vänt blad. Jag fick alltså äta upp allt jag sade och skrev då för några veckor sedan när jag var så uppgiven... Jag hör till de få lyckligt lottade där det ser ut som om utbildningen faktiskt lönade sej.

Det har varit ekonomiskt riktigt tufft sedan A föddes. Såklart, med en studerande och en timanställd. Vi levde på min FPA-ersättning och A:s studiebidrag (minus bostadstillägget). Det var svårt och ett tag kändes det som att vi konstant var fem euro från att hamna i en allvarlig skuldspiral när vi handlade mat på kredit och sedan betalade bort all kredit när pengarna kom in och sedan inte hade något kvar. Så köpte vi ju bil mitt i allt det också... Inte så smart kan jag känna i efterhand, speciellt eftersom den sedan slukade hundratals euro per månad under flera månader framöver... Men ja, vi har aldrig varit så fattiga som under sommaren 2015. Jag är tacksam för varje liten slant som mina föräldrar slängde åt oss under den perioden. Nu ser det hur som helst bättre ut. Ett fast jobb innebär fast månadslön och det är en lyx i dagens läge, det vet jag som har varit först studerande och sedan timanställd så länge.

 

I brist på färsk bild som symboliserar SKÅL så får det bli den här, från bröllopet 2014. Åh, i augusti ska vi på bröllop! Det kommer att bli en av höjdpunkterna den här sommaren. Längtar.