Organisationen som inte borde få någon uppmärskamhet alls

Den enorma vapenlobbyorganisationen NRA i USA har möte den här helgen. De inledde mötet med att ledaren Chris Cox konstaterade att alla vapenägares frihet är under attack. Jag kan överhuvudtaget inte förstå varför det någonsin har skrivits in en vapenägarrätt i grundlagen och varför så många i dagens USA vill ha kvar den rätten (nå de är ju faktiskt inte så många längre). Och jag kan verkligen inte förstå hur man ens täcks hålla ett möte där man försvarar allas rätt att äga vapen efter allt det som hänt i USA på senare tid.

Pojken som sköt sin lillasyster med ett vapen som säljs just precis för att barn ska använda dem.
Mannen som sköt sin flickvän och sen fortsatte döda folk på stan i Seattle.
Massakern i Newtown.
Massakern på en biosalong i Aurora.

De här råkar bara vara sådana fall som fastnat i minnet på mig.
Vapen används för att döda. Inget annat. Jag förstår inte varför det ska vara en grundlagstryggad rättighet att bära sådant. Eller varför det ordnas möten för att försvara den rätten. Varför det satsas pengar på att försvara den rätten.
Det finns ingen orsak till att folk ska få ha vapen hur som helst.

NRA-mötet kommer att sluta i en applåd för de härliga vapnen och så kommer vardagen att fortsätta i USA. Ännu fler kommer att dö och den här hemska organisationen kommer att fortsätta försvara rätten för alla att bära vapen.

Komma ut

Jag har funderat på det här uttrycket att "komma ut" som homosexuell. Ibland ska man till och med ut från skåpet, men det börjar visst bli lite förlegat.
Varför finns det ett behov av att komma ut som homosexuell? Har du någonsin träffat en person som kommit ut som heterosexuell? Nej, just det. Heterosexuella orkar inte bry sig om att berätta att de är just det.
För det är det som är normen. Man kan liksom anta att någon är hetero och om de inte är det så förväntas de berätta om det.
Alltid när man säger att någon kommit ut som homo så förstärker man ju det här, att det är det avvikande som det finns ett behov av att berätta och att man liksom stigit ut från något, man liksom "tadaaa jag kommer ut nu!!"

Kan vi inte bara börja säga, om det finns ett behov av det, att en person helt enkelt är homo eller hetero?

Ordval har större betydelse än vi tror att de har.

Facebooks porregler som inte håller

En kvinna skrev för en tid sedan ett brev till facebook med anledning av att företaget verkar ha en lite konstig inställning till det här med vad som är tillåtet och inte är det.

I am wondering why pictures of women stay up if it is visually stimulating to men, but a cartoon drawing that will help women empower themselves and gain knowledge is considered pornographic, and gets removed?

Porr är tillåtet. Ritade bilder på kvinnors underliv är inte det för att det är... Porr.

Såhär är det alltså. Män ska få njuta av pornografiska bilder på kvinnor, men kvinnor ska inte få diskutera deras egna underliv och hur de ser ut med det enda syftet att lära sig om just sina underliv.

Jag hatar logiken.

Släpp de unga fria!

Finland Föräldraförbund har på gång en kampanj för att få föräldrar att tänka efter kring sitt föräldraskap. En jättebra kampanj - vi behöver ansvarsfulla föräldrar som vet varför de gör som de gör när de exempelvis bestämmer regler för sina barn. Ett mål med kampanjen är att få till stånd ett utegångsförbud för barn under en viss ålder. Hemkomsttider är också bra. Men nu tror jag att det här och den diskussion som följt på initiativet handlar om något helt annat. Det handlar inte alls lika mycket om att skydda barn och unga från problem som om att de vuxna inte ska behöva besväras av barn och unga som rör sig i stan på samma villkor som de gör och ställer till det. Det handlar om att låsa in de unga så att de vuxna inte ska behöva ta ansvar för hur de själva beter sig mot de unga på stan, och inte behöver ta ansvar. Det är lätt att låsa in de unga, så där, så har man det problemet ur världen.
Också Hbl tog tag i saken med en webbfråga. Här blandar man genast ändå ihop två skilda saker. Alkohol och ungas rätt att vistas på andra ställen än hemma, i skolan eller under de vuxnas konstant vakande öga. Inga unga ska dricka alkohol. Och här kommer föräldrarna och de vuxnas ansvar in.
Det vore viktigare att sätta upp spelreglerna för hur de unga ska umgås på stan, än att förbjuda dem att synas där. Så länge vi håller på och säger åt de unga att de inte får samlas på stan, umgås, hänga (oj det där hemska ordet!) så vill de ju göra det bara mera. Det hör till ungdomen och det är helt naturligt att vilja umgås med sina jämnåriga på det ställe där man nu tycker att man vill göra det. Att de unga när hela samhället står i standby-läge vill hänga tillsammans är väl inte så konstigt? Stan är en ganska spännande plats, man kan göra det ena och det andra där. Kunde vi inte istället säga att jo, häng där! Men gör det helst si och så och under dessa villkor. Och så skulle vi alla vuxna försöka hjälpa de unga att hitta de vettiga sätten att umgås, sådana sätt som inte innefattar alkohol, knark, sex eller våld.
Så handlar det här ju också om fostran på det sättet, att hur ska vi vänta oss att de unga sedan då, när de exempelvis blir myndiga ska klara av att umgås på vettiga sätt om de inte lärt sig hur man gör? Det blir riktigt jobbigt sedan då alla de där som aldrig har fått vistas på stan plötsligt själva kan bestämma var och när de rör sig och inte riktigt vet hur man gör... Det är också en demokratifråga. Vi kan inte kalla oss en demokrati om vi inte tillåter att de unga syns i gatubilden, rör sig i samhället, diskuterar tillsammans under fria villkor och gör sådant de tycker om. Vi kan inte stänga in ungdomarna och sedan när de är myndiga vänta oss att de ska ha ett intresse för samhället och exempelvis sådana tråkiga saker som stadsplanering, utbildning eller kollektivtrafiken.
Släpp ungdomarna fria, men begär att de ska respektera varandra, de vuxna, regler och lagar och att de ska vara öppna med vad de sysslar med. Jag lovar att det inte är så hemska saker som de håller på med som vi vuxna ofta tror. Ungdomar har också rätt att vistas bland folk, enligt de regler som vuxna och de unga tillsammans skapat.

Some-paus som alla måste få höra om

Har du någongång stött på det här fenomenet att någon på facebook skriver att hen nu ska hålla en paus från just facebook? Kan gälla också andra sociala medier. Det har hänt mej. Jag ser det som mycket löjligt. Det är helt samma fenomen som då någon säger åt sej själv och andra att imorgon ska jag börja banta och sen klämmer i sej 200 gram choklad.
Om jag någon gång beslutar att hålla en paus från bloggen bara för att hålla en paus så kommer jag inte att skriva det.
Ska man hålla en paus av någon annan orsak som resa, sjukdom, stress etcetera så kan man ju för all del skriva av sej innan man tar pausen. Men tycker man att man behöver en paus för att man har varit uppkopplad för mycket... Ja då tar man bara en paus.

Nu ska jag alltså inte hålla paus.