När världen upphör att existera

Ibland får jag sådan grym ångest över att världen en dag kommer att gå under as we know it. Saken blir inte bättre av att jag sett både The Walking Dead och Falling Skies och en massa undergångsfilmer under de senaste åren. De två nämnda serierna är för övrigt skitbra, men ja, man får lite ångest.
Det som jag närmast är orolig för är nog varken zombies eller aliens, utan det faktum att resurserna en dag kommer att ta slut. Och när den dagen kommer så har vi här uppe i de pyttesmå nordiska länderna inte så mycket att säga till om... Det kommer att bli oroligt och det kommer att ske massiva folkvandringar. Det kan bli hur illa som helst. Det är i sådana lägen som det grymmaste i oss människor kommer fram. Jag hoppas verkligen att den dagen inte kommer att komma så länge jag ännu finns på den här jorden.
Allra bäst vore det ju med en massiv sten som skulle träffa jorden utan att någon hinner fatta någonting, bara puff så är allting borta. Men det kommer givetvis inte att ske. Nej det kommer att bli antingen en massiv pandemi eller då just det att resurserna på riktigt tar slut (mat, vatten, mineraler, olja - you name it. Det finns massor av saker som världen inte klarar sig utan).

Ofta önskar jag att jag bara kunde lära mig att slappna av och inte tänka på sådant här. Som den här lilla varelsen.