Det vi måste tala om

Det finns en sak jag brinner extra starkt för. Att få till stånd en attitydförändring när det gäller våldtäkt.
Jag kan godkänna löneskillnader, ojämställdhet i hemmet, objektifiering av kvinnor och mycket mer om vi bara kunde få ALLA att förstå att våldtäkt alltid, oavsett vad som helst är fel och att det aldrig är offrets fel. Ingen har någonsin under några som helst omständigheter rätt att tvinga sig på och in i någon annan. Aldrig. Det finns ingenting som offret kan göra för att göra det "förståeligt" att denna våldtas, det finns ingenting som gärningsmannen kan göra för att det ska gå att förklara bort. Nu hänger ju givetvis alla de här frågorna ihop: jämställdhet, objektifiering, porr, sexualundervisning, våldtäkter, populärkultur. Det går inte att lösa våldtäktsproblemet utan att lösa till exempel jämställdhetsproblemet.
Förvånansvärt många håller ändå inte med mig och det gör mig oerhört ledsen, nästan uppgiven. Men jag vägrar ge upp. Jag tänker fortsätta debattera.
Många kanske tror att det här också är en sådan där generationsfråga. Det är det inte. Massor av unga tjejer och pojkar tycker att det i vissa fall är offrets fel, att det kan finnas situationer då våldtäkt "inte är så farligt". "Hon ville ju." "Hon provocerade." "Hon borde inte ha druckit sig så full." "Vad gjorde hon ensam ute så sent?" "Varför sade hon inte nej?" "Hon ville bara ha uppmärksamhet när hon anmälde."
Det här en fråga som kräver otaliga, otaliga inlägg. Bara så alla vet: det kommer i framtiden att handla en hel del om våldtäkt.
Jag vill kanske nu genast i det här skedet klargöra att jag själv, tack gode gud (eller bara god tur?) aldrig våldtagits. Inte vet jag heller att någon jag känner har våldtagits. Men det vet vi ju också att det är en oerhörd skam att våldtas (säger samhället, inte jag). Så få talar om saken. Kanske känner jag någon som våldtagits, sannolikt. Men jag vill tala för alla dem som inte vågar tala om det. Vi måste tala om det!