Filmen handlar om priset som många, många människor måste betala för att knarkhandeln är så stor.
För en tid sedan läste jag en artikel om knarkkriget som ju vi alla vet att pågår i Mexiko. Det var någon som sade i artikeln att det här fattar inte de som i västvärlden vill ha sin dagliga fix, att så många människor faktiskt dör på grund av knarket. När efterfrågan är så enorm och vinningen man kan göra likaså, så leder till en massa massa död och elände. Personen i artikeln tyckte att det vore bättre att legalisera handeln så man kunde kontrollera den, se till att folk inte dör i massor.
Jag har personligen aldrig kommit närmare knark (såvitt jag vet) än en fest i min ungdom då en ung man på festen var sur för att hans kompis någon annanstans tydligen ringde upp för att berätta att han nu prövat på cannabis. Och närmare än så vill jag inte komma heller. Knark förstör livet för den som knarkar, men också för alla de människor som involverats i tillverkningen, smugglingen, distributionen med mera. Sällan involveras folk dessutom frivilligt. Nyligen var det i medierna tal om en knarklig i Europa som använder hundar för att smuggla knarket. Hundarna överlever inte det.
Svaret vet jag inte om är en legalisering. Svaret kanske är större medmänsklighet. Men det börjar jag nog tappa tron på. Nu vet jag också att det inte är så enkelt som att man ber en heroinist att tänka på alla förlorade och förstörda liv som följer på dennas missbruk, det hjälper liksom inte personen att sluta missbruka. Men jag hoppas att alla missbrukare håller det i minnet. Det är inte bara ens eget liv man förstör, utan många många andra människors.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar