Det jag har runt benen

Jag har aldrig varit en så feminin kvinna. Saker som inte intresserar mig är mode, trender, smink, hårfärg, pedikyr, manikyr, vaxning av benen, ansiktsbehandlingar, hårinpackningar, ansiktsmasker och så vidare. Det har aldrig varit min grej, kanske för att min mamma inte heller orkat intressera sig för sådant.
Då säger jag inte att jag inte bryr mig om hur jag ser ut. Jag har fått lära mig att man ska ha på sig sådant som är helt och rent. Resten spelar inte så stor roll och orkar man inte sminka sig så gör man inte det. Fortfarande är hel och ren mina ledord, men såklart klär jag upp mig för speciella tillfällen.
En sak som jag aldrig förstått mig på är klänningar och kjolar. Jag känner mig så obekväm och onaturlig i allt som inte har två buntar att jag endast tänker på hur jag ser ut om jag någon gång klär mig i kjol, klänning eller tunika. Ibland på somrarna gör jag det, men mycket sällan och aldrig till vardags. Vid speciella tillfällen kan jag ha på mig något tunikaliknande, men hellre har jag på mig en snygg topp och ett par svarta byxor. Nyligen köpte jag också ett par vita (!) byxor och dem planerar jag att använda tillsammans med en färgglad topp sommartid.
Det är kanske av den här orsaken som jag fascineras och får ångest av såkallade make-overs i teve och tidningar. För där ska kvinnor alltid ha på sig kjol eller klänning, då är de fina. Har de undantagsvis byxor på sig så är det något speciellt över det. De klär sig maskulint eller sportigt. Ibland också "för kontoret".
I nästan alla filmer jag ser så går alla kvinnor också alltid i kjol. Testa själv! Titta på vad kvinnorna i Hollywoodfilmerna har på sig: i typ 70 procent av tiden i rutan har de kjol eller klänning, också på helt "vanliga dagar." Det är något jag aldrig förstått. Att man till vardags har på sig något som inte har två buntar.
Såklart har det blivit en idé för mig nu, något jag tänker på. Ibland funderar jag om jag är konstig eller udda, men så inser jag att nej, jag är bara jag. Kvinnor måste inte ha på sig kjol för att vara kvinnliga, oavsett hur modetidningarna och reklamen vill tvinga oss att tänka så. De allra flesta dagar älskar jag mina byxor och mina skjortor, t-skjortor och tröjor. Det är nu bara så jag klär mig. Om inte annat så har jag en personlig stil.

Dessutom, varför ska jag behöva vara kvinnlig? Vad är det ens? Jag är kvinna, jag behöver ingen kjol för att bevisa det. Lika lite som en man behöver en slips för att bevisa att han är en man.