Vindruvorna är inte så goda längre

Jag har alltid tyckt om vindruvor. Nu har jag ändå lärt mig att vindruvor (också de som blir till vin!) hör till de mest besprutade grödorna i Europa. Du kan vara säker på att de icke-ekologiska vindruvor du köper är fulla med bekämpningsmedel för att undvika skadedjur och vad allt man nu håller borta med bekämpningsmedel. Både Noora Schingler, Svd och Naturskyddsföreningen i Sverige skriver om det här, som ju inte är någon ny information. Det är bara jag som är långsam.

Jag är rädd för bekämpningsmedel. Liksom jag är rädd för e-koder av olika slag. Men min sambo brukar säga såhär: om vi inte använde bekämpningsmedel och e-koder (som konserveringsmedel) så skulle vi inte kunna föda så många personer som finns på den här jorden. De är alltså ett nödvändigt ont.
Jag är alltså kluven i frågan. Dels vill jag äta vindruvor utan att få i mig en massa gifter. Dels vill jag varken betala mig sjuk för att köpa vindruvorna eller känna att jag i och med att jag endast väljer eko-vindruvor gör så att någon blir utan vindruvor. För det är ju det det betyder. Att en massa resurser satsas på att producera en liten mängd vindruvor istället för att satsa lite resurser på en stor mängd vindruvor. Det känns liksom lite dumt att kräva eko när det tar så mycket resurser och odlingsutrymme som skulle kunna användas för att ge mat åt en massa personer med konventionell odling. Jag vet ju att det inte är sådär enkelt, men ni förstår tanken.

En tänkbar lösning är förstås att jag helt enkelt inte äter vindruvor så ofta, att jag sköljer dem noga när jag äter dem och att jag ibland köper de ekologiska. Win win, eller hur?