Flex i maten

Min studiekamrat från Soc&kom skrev i våras det här inlägget på sin trevliga och glada blogg (där hon för övrigt också postar underbart vackra bilder) och så har jag tänkt på det sedan dess. Det gäller alltså att äta och vad man äter och främst kanske varför man äter som man äter.

"En flexiterian är en som äter mestadels vege, men som när lusten, plånboken eller middagsbjudning slår på, så kan det mumsas kött. Flexiterianismen har sitt ursprung i ett ökande miljötänk kring mat och etiska frågor kring djurhållning." 
skriver Heidi.

Det handlar alltså om att äta i huvudsak vegetarisk mat men att också kunna äta kött nu och då. Hur bra låter inte det! Så varför ska man då kalla det något extra? Det är väl så alla äter, att de varierar sig? Nå, för att det ligger en tanke bakom det.
En tanke och en önskan om en lite bättre värld.

Jag måste tyvärr medge att jag inte riktigt ännu äter och tänker som Heidi. Jag är fullt medveten om köttets negativa inverkan på miljön och precis hur illa djur behandlas i köttindustrin, men jag är helt enkelt för lat för att orka köpa ekologiskt kött när jag handlar. Dessutom är det ju tills vidare så mycket dyrare - och det är en dålig ursäkt jag vet, men jag har inte riktigt kommit över den tröskeln ännu. En dag ska jag handla allt kött som eko, men jag gör inte det just nu. Givetvis äter jag vegetariskt vissa dagar, exempelvis avocadopasta är en relativt ny favorit. Trots det äter jag fortfarande lite för mycket kött, men tja, det handlar kanske om brist på fantasi också. Jag lovar att försöka ta tag i saken.
Det är ändå intressant det här med att kalla ens diet för en viss sak. Alla äter vi, alla på lite olika sätt och alla med lite olika tanke bakom (hoppas jag åtminstone). Men det är en relativt ny grej det här med att kalla dieten för något. Jag tycker att vi inte ska låta maten bli alltför vetenskaplig och att vi ska akta oss för att låta det bli en ideologi. Ideologier och starka åsikter om hur det är på riktigt leder nämligen oftare än inte till strider och hetsiga debatter. Debatt är bra men mat ska inte vara något ämne att strida om. Som jag sagt tidigare så ska alla äta som de vill och så att de mår bra. Med en viss hänsyn till exempelvis miljön och kommande generationer och också djuren, såklart. Att ha en tanke bakom hur man äter är helt naturligt och så ska det vara. Flexiterianism är en bra tanke. Jag gillar speciellt "flex" -delen. Flex är bra. Det får inte bli för strikt. Jag har själv under en period i mitt liv låtit det bli för strikt och det var inte bra. Jag mådde inte bra, tvärtom.