Röda dagarna

Nu tänker jag skriva sådant man inte får skriva om. För det anses så skamligt och det ska man inte tala högt om. Mens.

Mens är en väldigt tabubelagd kroppsvätska. I Finland, Sverige i stor grad men i många andra länder i ännu större grad. En kvinna som har mens är smutsig. Något av det första som unga tjejer lär sig om sin mens är att det inte får synas - man får exempelvis inte ha på sig vita byxor då man har mens. Och man ska inte tala om mensen. Det finns också en utbredd tanke om att mensen är nu något som kvinnor ska lida igenom i all tysthet, har de problem av den så får de tåla det och ska inte klaga. "Sådant är det att vara kvinna!" - utropar läkare och skolhälsovårdare. Läs några av de äldre inläggen på fitt for fight för lite skrämmande erfarenheter av hurdant det är i Sverige att ha mensproblem.

Själv har jag sällan direkta problem av mensen (förutom då den blev borta på grund av en för låg fettprocent). Förutom en dag tidigare i veckan då jag trodde jag skulle spy för att jag mådde så illa. Men det var inget som inte lite burana kan lösa, tack och lov. Jag hade fått den inte så smarta tanken att jag är ju faktiskt vuxen människa jag ska väl klara av lite mensvärk utan att ta smärtlindrande varje gång för helvete - nu ska jag pröva hur det känns! Det kändes inte så bra. Mensen började på morgonen, jag hade kvällstur den dagen och redan kring klockan 9 insåg jag att jag måste ha burana!

Mens gör ont i de flesta fall. Men när man läser om kvinnor med endometrios eller så illa mensvärk att de spyr och ändå inte får annan hjälp än att de måste börja ta hormonpreparat, ja då undrar man ju hur världen egentligen kom att se ut såhär. Det finns väl andra sätt än hormoner att lindra smärta och illamående? Jag tänker mig diskussioner med läkare om vettiga smärtlindrande medel, naturmedel, akupunktur, andningsövningar för att andas bort smärtan, tips på vad man helt konkret kan göra då smärtan sätter igång.
Mens ska inte hindra ens liv och det gör den inte i dagens läge. Man kan göra precis allting som man annars också gör. Det finns så bra mensskydd idag att man lätt glömmer mensen - när smärtan väl går över då alltså... Men det här gäller ju bara kvinnor i västvärlden, som alltså kan leva ett normalt liv också under mensen bara de kommer ihåg att inte tala om saken eller visa det för det får man inte. I många andra länder är läget mycket värre och många kvinnor har inte ens tillgång till mensskydd. Då blir mensen ännu ett sätt att styra över kvinnorna - man tvingar dem att hållas hemma för att de är så smutsiga och ohygieniska.

Ibland undrar jag hur evolutionen tänkte när den tog steget. Att kvinnor ska blöda en gång i månaden. För om man tänker på saken, så... Det är inte det smidigaste. Och det kan vara klottigt utan rätt skydd. Alla förtjänar bra skydd. Och alla förtjänar att inte ha ont till den grad att det påverkar sådant som arbete och skolgång. Vårdpersonal som kan sin sak och ett uppluckrande av tabut kring det månatliga blodet behövs. Inte minst i många länder där kvinnan ännu ses som något smutsigt under mensen. Också i Finland och Sverige. Det är helt tillåtet för män att fråga och intressera sig! Och mensen är faktiskt ganska fascinerande när man tänker på saken.
Främst av allt är mensen något man får diskutera och något som inte ska vara tabu. Det är ingenting konstigt med det och det är onödigt att göra en större grej av det än det är. Alla (de flesta) kvinnor har mens nästan varje månad.

P.s. Lyssna på Liv Strömquists sommarprat på P1. Det handlar om mens. Ännu hellre: lyssna bara på det för det är så bra. Strunta i vad jag skrev, det har ingen betydelse.  Strömquist pratar om det faktum att så många kvinnor och flickor går omkring och känner skam över sin mens, trots att den ju är det mest naturliga som finns. Alla kvinnor i åldern 15-50 i hela världen har faktiskt mens en gång i månaden såvida de inte är gravida eller sjuka. Ändå är det så oerhört pinsamt att ha det. Och ändå marknadsförs mensskydd som att de kan hålla dig trygg. Trygg från vad? Jo, från att någon, herremingud, ska se att du har mens. Som alla kvinnor har en gång i månaden. Men sånt får ju inte synas. Strömquist pratar också om historiska orsaker till att mensen är en skam. Ibland vill jag gråta för det är så ledsamt.