Svulten

Jag läser fortfarande Hannele Mikaela Taivassalos nyaste roman Svulten om vampyren som konstant letar efter mat, blod. Konstant är antingen hungrig eller alldeles fullproppad efter ännu ett frosserianfall. Språket är sådant att man måste ge boken mycket tid, den går inte att läsa på två dagar. Men jag gillar starkt. Det är så oerhört imponerande det där språket och jag älskar också hur handlingen framskrider och alla karaktärer som är så mystiska, du vet liksom inte överhuvutaget hur det här ska sluta.
Jag gillar också det som finns mellan raderna, om att vilja ha mera mera mera hela tiden, att aldrig bli nöjd. Om att vara sig själv, att strunta i vad folk tycker. Att leva och göra som man vill. Att behöva någon som förstår en.