Äktenskapets nöd och lust - Gilbert fick mig igen nästan att gråta

Jag berättade tidigare att jag skulle läsa Elizabeth Gilberts I nöd och lust. Boken är en betraktelse av äktenskapet. Gilbert skriver så oerhört personligt att man nästan blir generad på vissa ställen i boken. Hon granskar dels sig själv och vad som gick fel i det äktenskap som hon tidigare levde i men som slutade i skilsmässa samt det äktenskap som hon strax ska ingå med en man hon älskar, dels äktenskap som institution och vad det inneburit i olika tider och innebär på olika håll i världen.

Boken är indelad i olika kapitel. Det ena handlar om kärleken. Och det är utan tvivel det bästa kapitlet i hela boken. Jag satt och nästan grät i bussen när jag läste det och måste ibland sluta läsa för att liksom tänka på det som Gilbert skriver. Gilbert skriver om kärleken såhär: det är lätt att bli kär i någons bästa sidor, de goda egenskaperna. För att man ska kunna leva med personen krävs det att man älskar personen också sedan när man känner personen ut och in och vet om alla de sämre sidorna också. Att man lär sig att leva med allt det där som man hatar hos den andra. För sådant kommer man att upptäcka. Det finns inget sådant som ett par där båda älskar alla sidor hos den andra. De har bara lärt sig leva med också de sämre egenskaperna. Det finns heller inte par som "passar perfekt" ihop. Det finns bara par som lärt sig att leva med allt det där hos den andra personen som inte alls överensstämmer med ens egna intressen och tankar. Du kan älska den andra personen så att du nästan går sönder men om du inte samtidigt kan lära dig att tolerera att hen aldrig stiger upp före klockan 9.30 på en ledig dag, då har ni ingen framtid tillsammans.
Sådant där kan bara skrivas av en person som redan närmar sin medelåldern och upplevt både kärlek, krossat hjärta, skilsmässa och nya förälskelser. Samt verkligen är trygg i sig själv.

Gilbert hänvisar till rikligt med studier och tankar och skrifter om äktenskapet och varvar hela tiden med sina egna erfarenheter och egna tankar. Mycket rörande blir det i de stycken i boken då Gilbert skriver om sin familj och sin släkt. Om hennes mormor som var en mycket ovanlig kvinna på sin tid, skaffade sig ett jobb och köpte sig egna saker men sedan ändå gifte sig, blev mamma och klippte sönder sin fina, fina jacka som hon hade köpt för dyra pengar före äktenskapet för att kunna ha som filt åt sina barn. Om Gilberts mamma som 1976 insåg att hon måste sluta förvärvsarbeta, sluta arbeta för att allt flera kvinnor skulle få tillgång till preventivmedel, för att hennes make, Gilberts pappa, vägrade att vara hemma från jobbet i två dagar när Gilbert och hennes syster fick vattkoppor och Gilberts mamma borde åka bort för att delta i en konferens.
Om hur det alltid, det visar alla studier, är kvinnan som förlorar på att gifta sig, att det finns hur många kvinnor som helst därute som på ålderns höst säger att de gav upp så mycket av sitt eget liv samtidigt som de gifte sig. Men att de då också fick så mycket.
Äktenskap är och har alltid varit något som männen vinner på men kvinnorna förlorar på. Den farligaste personen i en kvinnas liv är än idag den man hon är gift med. Det vet vi att är fallet också i Finland. Så varför gifter sig så många kvinnor då? Ja, det är just det (och mycket annat) som Gilbert studerar i den här boken.

Gilbert behandlar också sådant som att skaffa barn, vad äktenskapet betyder för samhället, vad äktenskapet har betytt i historien, hur man kan undvika gräl i parförhållandet och också otrohet. Om otrohet skriver Gilbert såhär. Det är i den stunden när man märker att det här är sådant jag normalt gör/säger till endast min make/maka som man vet att man är på väg att vara otrogen. Det är då man kan stoppa det.

Det här är "ett måste för alla som någon gång funderat på att gifta sig, eller undrat vad äktenskapet egentligen betyder idag." (The Independents citat på bokens baksida)

Slutsatsen? Nå vi kan säga som Gilbert hävdar att någon klok människa någon gång sagt. Äktenskap är det som händer mellan allt det där minnesvärda i livet. Alltså, äktenskapet är alla de rutiner, all den vardag, allt det invanda som finns mellan alla de där upplevelser man senare i livet blickar tillbaka på. Och det är den här "tråkiga" vardagen man alltså måste få att fungera om man vill ha ett lyckligt äktenskap. Den här boken ger en gott om lärdomar för hur man kan göra just det.

P.s jag som nu bott tillsammans med min blivande man i, tja, 4 år, känner igen mig på så oerhört många ställen i boken. Ja men just sådär är det ju! Bara att jag inte har klarat av att sätta ord på det.