Par och pengar

En till sak jag började fundera på medan och efter att jag läst Gilberts bok tidigare är det här med pengar i parförhållandet. Att dela jämt på allt, alltid. Eller att inte göra det?

Det sägs ju att när man är gift så är allt ditt också mitt, men på riktigt behöver det ju inte alls vara så (åtminstone inte innan äktenskapet tar slut). Gifta par kan tänkas ha helt skilda ekonomier, med undantag för de lån man har tagit tillsammans, om man har gjort det. Lika gärna kan man också som bara sambor eller varför inte till och med särbor ha en helt gemensam ekonomi där allt delas 50-50, vem vet?
Klart är ändå, det vet vi, att pengar är något som orsakar oerhört mycket gräl mellan par, och om par mot alla odds klarar av att inte gräla om pengar så grälas det om dem senast då makan eller maken dör för då kommer barnen in och vill ha sin andel. (Nu låter det som om jag har erfarenhet av det här och, ja, det har jag. Bittra erfarenheter. Tårar och skrik.) Om inte pengar vore en fråga så skulle vi ha mycket färre skilsmässor och mycket färre familjestrider.

I Finland och i många västländer är det tabu att tala om pengar med någon annan än sin närmaste familj, så få vet hur andra par har ordnat det. Det är kanske en dålig sak, men samtidigt så tycker jag ju att det faktiskt är något som bara angår just de berörda personerna. Myndiga, vuxna ska inte behöva redogöra för sina utgifter och inkomster med någon annan än den som också ska få mat på bordet och betala räkningarna med samma pengar. Dessutom så är alla parförhållanden precis som alla personer olika och du kan inte säga något om hur ekonomin borde ordnas i ett parförhållande utgående från hur det har ordnats i ett annat.

Samtidigt som det ju är viktigt att sträva efter det så är det ju nästan helt omöjligt att skapa "rättvisa" regler, om det nu ens är målet. Alltid kommer någon att ha antingen högre inkomster än den andra eller så helt enkelt större utgifter. Enbart det behöver inte skapa gräl, det är just sådant man behöver komma överens om, eller hur?! Jag tror egentligen det är ganska konstgjort att tänka sig att ett parförhållande rent ekonomiskt ska vara helt rättvist.
Såhär tror jag. Om man kommer överens om reglerna för ekonomin i parförhållandet, kanske till och med skriver ner dem, just to be clear, så kommer man att undvika många, många gräl i framtiden. Reglerna kan alltid justeras och ändras, men det måste finnas regler. Det är liksom inte konstigt, elakt, dumt eller byråkratiskt att prata pengar med sin närmaste. Det är viktigt, det kan rädda förhållandet och det är också alldeles på riktigt tryggare för båda att ha spelregler. Det är också en enkel sak att ordna. Prata om det. Sluta tjata och gräla.

Sign. ekonomiska rådgivare och relationsterapeuten Eva