Alla människor har sådana där saker som när man frågar att "när lärde du dig det?" så säger de att "det vet jag inte, jag har alltid kunnat det". Sen kan du fråga en annan människa "när lärde du dig samma sak?" och människan svarar "jag kan inte det, har aldrig kunnat".
En sak som tenderar att ge något av svaren ovan är matlagning. Antingen så kan man det och har alltid kunnat eller så kan man inte det, verkar det som. Sedan finns det också de som vet precis när de lärde sig laga mat, kanske när de flyttade hemifrån, men de är i minoritet hävdar jag.
Jag är en sådan som alltid kunnat laga mat och kan inte säga att "då lärde jag mig det". Och det om något är jag och kommer alltid att vara tacksam för, att mina föräldrar lärde mig att laga mat och framförallt att de lät mig laga mat, ofta åt hela familjen. En sådan gåva är så enkel att ge och det ger dina barn glädje hela livet. Och här kommer det. Jag vägrar förstå föräldrar som tar matlagningen ifrån barnen. Det är lätt för mig att säga som inte har barn, jo. Men jag tror inte på allt strunt om att "de vill inte" eller "vi är alltid så hungriga att det inte finns tid att ta med barnen". Barn vill ibland inte saker och ungdomar vill ännu mera sällan. Men låt inte det hindra dig. Och jo, torsdag klockan 16.30 är inte den optimala tiden för att lära en 10-åring laga makaronilåda, men kanske lördag klockan 12 är det?
Att kunna laga mat åt sig själv och andra är en enorm frihet. Ta inte den friheten ifrån dina barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar