Det är mycket jag lärt mig med åren (snart 25, härrigud!) men om det är en sak jag skulle få berätta åt mig själv som säg 13-åring så är det att sluta upp med att försöka vara så otroooligt snäll hela tiden och vara alla till lags.
Ju äldre jag blir desto mera inser jag att jag aldrig kommer att kunna tillfredsställa eller glädja alla runt mig. Det är alltså lika bra att sluta försöka så jävla hårt hela tiden, och det är just vad jag har gjort.
Jag känner gott om människor som hela tiden försöker vara så neutrala som möjligt, aldrig reta upp någon eller göra någon besviken utan alltid vara till lags. Förutom att det kräver sjukt mycket energi av de här personerna så driver det också sakta dem mot en brytpunkt. För det är inte möjligt att alltid göra alla glada. Gör man det måste man göra det på bekostnad av en själv och ens egna känslor och det leder i bästa fall till att man håller sina egna känslor för sig själv tills man blir bitter och i värsta fall till att man blir utbränd.
Jag ser ett stort värde i att göra folk glada och att vara tillmötesgående, men jag klarar inte av att göra det hela tiden. Jag ser inget värde i att göra andra sura och ledsna, men jag är huvudpersonen i mitt liv och det ska ingen få ta ifrån mig. Jag har tankar och känslor. Alla har det och det är allas rätt.
Livet blir dessutom mycket roligare och händelserikare av att man är lite provocerande emellanåt, säger sin åsikt och gör som man vill när det är möjligt.
Idag har jag för övrigt den sista pilatestimmen på den här kursen! Och det är fredagen den 13:e...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar