Den till höger läste jag på några timmar och
hujedamig sådan förståelse jag fick för förlossningen. Nu är det ju inte processen eller smärtan jag är rädd för sådär egentligen utan själva situationen - att vara så utsatt och svag framför T och en massa främlingar (som kanske inte ens talar svenska med mig!). Men den här boken hjälpte mig verkligen att se det hela på ett annat sätt. Inte är det de där barnmorskorna och läkarna som ska ha koll, det är jag själv. Närvaro, fokus, nuet. Med tankekraften och andningen och rätt sorts stöd och fokus kan man få en så mycket bättre förlossning än om man åker in med tanken att barnmorskan ska sköta det hela. Sen kan ju förstås allt gå fel ändå men jag inser mer och mer att det kan jag inte påverka. Jag kan göra mitt absolut bästa och sedan får det bära eller brista men jag behöver i alla fall inte ångra någonting.
Att föda ska jag ta itu med omedelbums. Den innehåller mycket mera text och verkar vara mer detaljerad och också gå in på mer medicinska grejer än Föda utan rädsla som bara behandlar den som föder, vad hon kan och ska göra, och den som är stödperson och deras roller.
|
Att föda av Gudrun Abascal och Föda utan rädsla av Susanna Heli |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar