Helt sjukt att det nu är mindre än två veckor tills vi gifter oss. Om två veckor kommer jag att vara en gift kvinna. Det är liksom ännu mer sjukt i och med att jag ännu för ska vi säga 4 år sedan tänkte att jag aldrig kommer att gifta mig. "Det är inte för mig, det är falskt, det är bara en lögn, varför ska man behöva ha ett papper som visar att man är ett par, äktenskap håller inte, äktenskap är inte lyckliga" tänkte jag då. Då hade vi redan varit ett par med T i flera år och jag antar att det var en del av en mognadsprocess som höll på att ske. Jag visste ju från första början (kommer inte ihåg exakt när, men det var tidigt) att han vill gifta sig. Först var jag alltså skeptisk, som jag alltid hade varit, men så småningom började det mogna i mig. Varför inte? Vad hindrar oss? Varför skulle vårt förhållande bli sämre bara för att vi gifter oss? Han vill. Det sista var nog det starkaste argumentet för mig. Det låter ju som att jag gifter mig för att han vill det, men så är det inte. Jag har ändrat åsikt för att jag vet att han ville att jag gör det. Jag vill att vi gifter oss lika mycket som han vill det.
Så när han skulle till Island för fyra månader hösten 2011 så tänkte jag hela sommaren att mm, snart ställer han frågan och jag har mitt svar redo. Inget hände. Han åkte iväg. Men vi hade ju redan bestämt att jag skulle dit i oktober och då visste jag att det är då han kommer att ställa frågan (jag tänkte aldrig att jag skulle ställa frågan, det kändes som att han skulle få göra det eller så skulle vi tillsammans komma överens om det så där som många par gör nuförtiden att det bara liksom bestäms att nu är vi förlovade). Den där stunden när det hände är en av de stunder jag aldrig glömmer. Det var helt underbart och det var så vi, bara vi två.
Vårt bröllop är verkligen vi det också. Allting har vi kommit fram till tillsammans och det kommer att bli perfekt just för att det är vårt. Jag önskar att alla som vill uppleva en sådan dag skulle få uppleva det. Det är helt oslagbart, den där känslan av att vi tillsammans skapar den här dagen just som vi vill ha den.
Med det sagt så måste jag ändå tillägga att herreguud vad jag längtar efter att ha det förbi och kunna släppa det! Tidigare var jag skeptisk mot bröllopsplanerare, men flera gånger har jag tänkt att en sådan inte skulle ha varit helt fel ändå... Och då har vi ett litet bröllop, allting sker på en plats och både cateringen och rederiet som vi hyr båten av har varit hjälpsamma och rediga (om än det var lite strul i ett skede...).
Och nu är det också två månader tills vi får barn! Vi gör verkligen allt på en gång det här året. Barn, bröllop, flytt, jag blev klar med studierna. Och året är inte slut ännu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar