Ung kvinnlig minister är man när man är 30-någonting och har en snippa, kvinnlig minister är man när man har snippa men i övrigt verkar vara som ministrar brukar vara - minst 45 år, vit, hetero, ett par barn i nästan vuxen ålder, helst gift men frånskild funkar också. Är man enbart kvinnlig minister är man numera inte så där värst uppseendeväckande, förutom att det såklart ska redas ut vad ens barn heter, hur gamla de är och vad man tycker om dagvården/skolan/annat som har med barn i varierande ålder att göra.
Unga kvinnliga ministrar som Sanni Grahn-Laasonen väcker däremot mycket uppmärksamhet och debatt varje gång de dyker upp. Jag tror det skrivits fler rader om Grahn-Laasonen än det skrevs om Alexander Stubb när han tog över statsministerposten, och då blir hon bara en ung kvinnlig minister bland alla andra ministrar. MTV hade till och med Grahn-Laasonens pappa att berätta vad han tycker om henne och det nya jobbet ("hämmentävää", ungefär förbryllande sa han). Lite "nu ska pappa ge sitt godkännande till dotterns nya uppdrag" -känsla över det...
Alltid när en ung kvinna kommer in på en arena som anses som männens arena: beslutsfattande, byråkrati, politik på hög nivå (som inte har med social- och hälsovård att göra), viktiga ärenden, så talas det om hur lite erfarenhet hon har och hur hon fått så mycket stöd av män omkring henne för att ta sig fram. Inget har hon gjort själv, lite kan hon, var är hennes prestationer och erfarenhet?
Jag är ingen sierska och kan inte säga hur Grahn-Laasonen klarar uppdraget. Det kan skita på sig. Men då tar vi det sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar