Jaha, nu börjar det kännas som om jag varit gravid i en evighet och som om bebben aldrig tänker komma. Inte minsta lilla sammandragning har jag haft... Bara foglossning, trött rygg, illamående, konstant kisibehov och halsbränna varje kväll. Min kondis är som förut, thank god, så jag går mycket med hunden. Däremot har jag plötsligt tappat all smidighet i kroppen och att böja sig ner kräver liksom noggrann planering...
T är ju också hemma, graduskribent som han är, men dagarna bara försvinner. Idag hade vi ett ärende i stan, ett möte som tog 90 minuter, men dit for precis hela dagen. Oh well, de flesta har väl svårt att få dagarna att gå i det här skedet!
Nu har det blivit höst också, lite äntligen sa Åke-fiilis över det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar