De senaste veckorna har jag funderat en del på poliser av alla saker. Vi hade nämligen inbrott i vårt källarförråd, en sådan där liten nätbur med eget hänglås på dörren och dessutom försvann T:s cykel från husets cykelförråd. Vi upptäckte båda händelserna samma dag och anmälde såklart båda brotten till polisen. Igår fick vi svar: ingen utredning inleds ens. Något annat hade vi visserligen inte heller väntat oss, men det känns så olustigt speciellt det som hände i källarförrådet. Att någon rotat igenom våra saker. Det enda vi hade där nere var vinterkläder, det vill säga rockar, mössor och vantar i stora sopsäckar, jag hade lite icke-mammajeans i en sopsäck och så stod där något par skidor och ett gammalt värmeelement. Det enda som försvann var eventuellt några par vantar/handskar så på det viset hade vi tur. Men det är ändå obehagligt att någon velat se vad vi har där och faktiskt gjort sig besväret att söndra låset (det hittade vi inte så vi har ingen aning hur de har fått upp det men knappast var det någon match), riva upp en del av säckarna och slänga omkring innehållet i hela buren och sedan då, tydligen ändå inte velat ha nästan något alls. Vi antar att de blev avbrutna, för alla säckar var inte öppnade. Hade de öppnat säcken med två tjocka Haltirockar så skulle de antagligen inte finnas kvar... Nu har vi tagit upp nästan allt i bostaden, plus lagt upp en skylt på dörren där det varnas för hund, plus lämnat en lapp där nere i källaren att nästa gång ni går igenom våra saker kan ni vara så vänliga och lägga tillbaka grejerna ni inte vill ha. Cykeln lär vi aldrig se igen, den såldes sannolikt redan före den försvann från cykelförrådet. Är ju så lätt att ta foto, lägga ut på nätet, hitta en köpare och sedan gå och hämta cykeln och leverera den. Alltid ett sätt att betala månadens hyra... Den var givetvis låst och dessutom satt den fast i min cykel, men min cykel står kvar. Hur som helst så hoppas vi nu på ens en liten summa från försäkringen så T får en ny cykel till nästa vår. Och det är liksom höjden av ironi att strax efter att det här hände fick vi veta att det i huset vi bodde i tidigare ungefär samtidigt var inbrott i vår trappas alla källarförråd, där vi förvarade cyklarna när vi bodde där. Så hade vi bott kvar hade cykeln ändå varit borta nu...
Jag är inte rädd för folk, inte ens i ett område som Böle, det vi nu kallar vårt hem, där det finns folk av alla sorter, men jag vill att folk ska hålla sig borta från mig. De ska inte komma och rota i mina saker.
Tillbaka till det här med poliser. T måste också ha nytt körkort eftersom han bytte efternamn i samband med att vi gifte oss och det betydde tidsbokning på polisstationen. Och vi kan inte riktigt fatta vad det är folk har för ärende till polisen hela tiden då alla tider var bokade ungefär en månad framåt... Plus att det är ganska ofattbart att man ska behöva släpa sig till polisstationen bara för att meddela att "nytt kort med rätt namn tack, här är passfotografier". Det kunde ju faktiskt skötas över webben, eller är jag bara ovanligt nytänkande?
Dessutom: igår åt vi lunch på en restaurang här i närheten (soppor, sallad, bröd, varmrätter, pizza, kaffe OCH EFTERRÄTT för 9 och någonting!!!) och där var också ett gäng poliser på lunch. Jag råkade i ett skede hamna efter en polis i matkön och då kunde jag inte hjälpa att börja spekulera kring hans reaktionshastighet. Liksom, om jag när jag sträcker mig efter broilern skulle råka putta till vapnet som hänger i hans bälte, vad skulle han göra och hur snabbt (jag skulle såklart aldrig medvetet ta i en polis vapen, jag skulle aldrig röra i något vapen överhuvudtaget). Sedan började vi prata lite om det här att det kan anses som provocerande att polisen i Finland alltid har på sig vapen. Jag tycker personligen att det är en bra sak, jag vet att om jag ringer polisen så kommer det att komma poliser till platsen som har vapen med sig - jag behöver inte fundera på det. Sen tycker jag absolut att ju färre gånger polisen behöver använda vapen desto bättre, de ska inte åka fram på rutin. Men jag blir inte provocerad av de vapen som polisen har, tvärtom känner jag mig trygg och jag vill påstå att personer som låter sig provoceras av polisens vapen är personer som har all orsak att vara lite rädda för polisen (och sannolikt har vapen själva). Det har inte jag, jag håller mig i regel på rätt sida av lagen - förutom när jag ibland går mot röd gubbe eller streamar någon tv-serie på nätet. Däremot tycker jag att det är helt huvudlöst att personer som inte är poliser ska få ha vapen. Jägare är en sak, jag förstår att i jakt behövs vapen och att det i Finland måste förekomma jakt, men i övrigt kan jag inte och kommer aldrig att förstå att personer vill ha och faktiskt får ha vapen hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar