Amningen

Nu är A 9,5 månad gammal. Han äter redan mat som en vuxen karl, i alla fall vissa dagar, och dricker vatten ur mugg och äter bär och knäckebröd och annat man erbjuder helt själv med sina små fingrar. Men amningen har vi kvar ännu och det är jag så glad över. Jag har inte satt något slutdatum, vi håller på så länge vi håller på. Den naturliga avvänjningsåldern för barn är ju mellan 2,5 och 7 år och A har tills vidare inte visat några tecken på att tröttna och kommer knappast att göra det heller men jag tror att det i något skede blir en naturlig avslutning ändå. I dagsläget ammar jag A ungefär 4 gånger per dag och sedan då om nätterna, ingen aning hur ofta.

Jag har inte publicerat en enda amningsbild på bloggen men jag tänkte att kanske finns det rum för en sådan i mitt, A:s och den här bloggens liv. Det här fotot är taget av pappa T en varm lördag i juli, vi sitter på en klippa ute på Fölisön. Det har blivit relativt naturligt för mig att amma lite var som helst, men gärna ändå lite avskilt, som på den här bilden.

 

Amning är ett ämne som verkar dela folk otroligt mycket. Jag hör till klanen som anser att amning är viktigt, både för det enskilda barnet och med tanke på folkhälsan. Ersättning är bra och behövs i vissa lägen, men alla bebisar behöver inte ersättning.

Före A kom till oss sade jag och skrev att jag är nervös för amningen men att jag vill amma för så ska man ju göra. Då tänkte jag att äh, skiter det sig ger vi ersättning och that is that. Oh, om jag hade vetat då vad jag vet idag. Amningen blev snabbt efter A:s födsel så viktig för mig och jag älskar det än idag och ser det fortfarande som mycket viktigt för honom. Och vi har klarat det, han har inte behövt en droppe ersättning sedan de där första dygnen då de på bb följde hans blodsocker.

Jag tänkte väl som de flesta mammor att det är inte värt att kämpa för amningen med blod svett och tårar för ersättning ger också glada, friska barn. Men jag tänker inte längre så. Inte nu när jag har upplevt det. Det är något så speciellt i att amma sitt barn och det är helt fantastiskt att en kvinnas kropp kan agera på det viset, ge näring åt en annan. Amning är naturligt, det är så naturen har planerat det. Men amning sker inte automatiskt, lägg barnet till bröstet, utan det kräver övning och tid och energi och lite blod svett och tårar faktiskt. Jag vet inte, folk är så bekväma nuförtiden. Minsta lilla motgång med amningen och så kastar folk genast in handduken och ger upp att ens försöka. Det är så värt att kämpa lite, jag lovar det, för amningen har en massa fördelar för barnet och det är så enkelt när det väl fungerar! Ingen kokning av flaskor, inget diskande, inget mätande av temperaturen och kastande av det som bebisen inte åt upp.

Visst binder amningen en i början. Det är minst en gång i timmen som gäller för de flesta bebisar, om kvällarna sitter de fastklistrade (jag och T satt alltid och tittade på filmer/serier om kvällarna när A maratonammade, ofta i 3 4 5 timmar). Ibland hade också jag lust att gråta men jag ville inte ge upp amningen för jag såg ju hur viktig den var också för A. Och det kändes så rätt, så naturligt och så kärleksfullt, som det bästa jag kan ge A. Med tiden insåg jag också att jag tänkte fel när jag före A föddes tänkte att "T måste ju också få mysa med barnet". Pappor kan mysa på tusen vis med sina barn, det behöver inte innebära att de matar.

Sedan finns det såklart mammor som inte vill eller kan amma och det är upp till var och en, har inte jag med att göra. Ersättning är också ett bra komplement till amningen, men då ska en veta att varje droppe ersättning är en droppe mindre som produceras i brösten. För det är ju så smart uttänkt att efterfrågan styr utbudet och det bildas så mycket mjölk som bebben behöver så länge en inte blandar in ersättning eller försöker styra amningen. Lyssna inte på äldre folk som säger att "jag sinade när bebisen var fyra månader", en brösten sinar inte så länge det finns en bebis som ammas när hen vill ammas.

Bröstmjölk är inte den där extra fina maten som bara de riktigt speciella bebisarna som föds till det fina folket förtjänar. Ersättning är inget som duger riktigt bra. Det finns ingen idé i att jämföra de två. Jag kan inte ens börja förklara hur arg jag blir av sådana här listor som till exempel Jessica Lagergren lägger upp, där ersättning jämförs med bröstmjölk. Det är helt poänglöst att hålla på med sådant, bröstmjölk är det alla bebisar ska ha men ger en ersättning så gör en det, bebisar blir mätta och växer på det också.

Jag har alltså helt ändrat åsikt om amningen, men det är förstås lätt för mig att säga då jag och A haft en enkel resa så här långt. Delvis beror mina positiva åsikter till amning överlag på de underbara Facebook-grupperna där amning diskuteras och stöttas och där en får hjälp med alla sina frågor. Det finns två grupper på svenska och en grupp på finska och jag rekommenderar alla mödrar att gå med. På rådgivningen vet de tyvärr inget om amning, sällan på bb heller. Och det sista en ska göra är lyssna på alla omkring en som säger hur ofta en får amma, hur skadligt det är att en ammar, hur en borde ge potatis och gröt och whatnot åt bebisen och hur en skulle komma enklare undan med ersättning för allt det stämmer inte. En stor orsak till att så många mödrar misslyckas med amningen (det vill säga bebisen helammas inte i ett halv år som rekommendationen säger) är felaktiga råd från hälsovårdspersonal, sjukvårdspersonal och nära och kära omkring en. Det finns så otroligt mycket myter, lögner, tycken och åsikter om amning men det mesta är bara strunt, felaktig kunskap helt enkelt. Som myten om att en inte kan amma och dricka alkohol eller myten om att bebisens mage måste få vila eller myten om att bebisen blir bortskämd av för mycket amning eller att samsovning skadar eller... Jag kan fortsätta hur länge som helst. Läs den här sidan för mer information om vad DAGENS forskning säger och varför fri amning är bäst och mycket mycket mer.

Och så rekommenderar jag att alla mödrar som önskar amma: kräv hjälp, ta reda på via tillförlitliga källor, lita på dig och din kropp och låt bebisen styra och gör ingen stor grej av amningen. Det tar tid och energi, men det är egentligen ganska enkelt och självklart.

Jag vet inte, det talas om amningshets och amningspropaganda men om en procent ( EN procent!!!) av alla bebisar ammas enligt rekommendationen det vill säga helamning i ett halvt år så tycker jag gott vi kunde ha ytterligare lite mera hets. Det är fråga om så mycket mer än om mamman vill eller inte vill amma. Med det sagt så tycker jag fortfarande att det är upp till var och en att välja att inte amma eller att delamma, men vi behöver alla kunskap kring amning för att kunna göra medvetna val. Jag rekommenderar alla som det berör att läsa mera här (på finska) eller här (på svenska).