14 okt. 2015

Stå på egna ben

Det känns som en stor milstolpe. Att vara med A i lekparken, att se honom gå själv, utomhus, med de pyttesmå skorna på.


Den här veckan städar jag för vi ska ha kalas på söndag. Det är inte som att jag städar hela veckan för att hemmet ska vara fläckfritt utan jag städar hela veckan för att gästerna ska kunna komma fram över berg av leksaker, våga röra i ytor och våga äta av vår mat. Jag minns inte ens när vi senast städade... För det mesta ser här ut som rent kaos nuförtiden. Det ser ut just som att om jag skulle vara hemma hos någon annan och det såg ut som det ser ut hos oss så skulle jag fundera över hur någon kan tänkas vilja bo så.

Anyway. Som en följd av att Facebookpausen är slut så får jag ju igen njuta av pärlorna som delas i den slutna och mycket hemliga gruppen Eläinvideokerho, ungefär Djurvideogruppen. Det är helt crazyt bra stämning där och vi tittar på videor och bilder tillsammans och skrattar åt dem. Eller som i det här fallet - nästan gråter. Kolla in den här hunden och dens människa. Jag skulle inte vilja vara deltagare i samma tävling som de här två... Shieeet. Vilken kommunikation! Hatten av.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar