En vecka ifrån sonen

Jag har aldrig kört bil i sådant regnväder som det var i lördags när jag körde A, min son, inte ens två år gammal, och T, min man som jag bott med i sju år, till flygplatsen. När jag körde hem försökte jag fokusera på rutten och på att hålla bilen på vägen. Hemma tittade jag på ett avsnitt av Marcella på Netflix och ett avsnitt På resande not i teven och sedan gick jag och sova. När T sedan ringde på natten för att meddela att de hade landat så sade jag väl ungefär okej bra och så somnade jag om.

Nu har det snart gått en vecka sedan de for till Spanien. De har haft det hur bra som helst och jag har fått regelbundna uppdateringar med bilder och meddelanden. Och så har vi haft videosamtal - thank god för modern teknik. "Mamma" säger A när han ser mig i rutan. Och så vill han gärna se Essi också.

Jag då? Det har inte alls varit lika tufft som jag såg framför mig att det skulle vara. Någon gång i maj tror jag det var fick jag ett totalt sammanbrott över tanken på att A skulle vara borta en vecka men så har tanken mognat under sommaren och när de åkte i lördags kände jag ingen panik utan mest saknad och en konstig känsla av vad ska jag göra med mig själv?

Jag hade en vision om att städa hela hemmet, tvätta alla fönster, ordna upp alla skåp och torka alla golv. Jag kan berätta att riktigt så mycket tid har jag inte haft. Det blir inte många timmar över för annat när en jobbar heltid, ska ut med hunden tre gånger om dagen (helst mer än bara vända på gården och in igen om hunden ska klara mer än 8 timmar ensam dagligen) och gärna tar det lite lugnt i soffan också. Men jag har i alla fall dammsugit och avfrostat frysen. Golvet i köket torkade jag också.

Den här veckan har varit en känslornas berg-och-dalbana. Ena stunden njuter jag av att bara ha hunden och mig att ta ansvar för, andra saknar jag A & T så det gör ont. Skönast har nätterna varit. Jag har fått sova ostört i åtta timmar i en hel vecka!!! Inatt sov jag från 23-05:50 utan att vakna en endaste en gång!!! Det har inte hänt sedan... Jag bodde ensam?

Ikväll ska jag fixa lite mat i reserv åt hela familjen och så ska jag nog se en film och ligga i soffan med tända ljus och godis. Imorgon den här tiden är familjen hoppeligen återförenad igen. Inte en minut för tidigt.

Morgonpromenad klockan 6.45 i Gumtäkt.

Morgonmål klockan 7.00. Yle-muggen, HBL i paddan och gröt.

Råholmen, Rajasaari igår kväll. Kvalitetstid med Essi.