Apropå det där med att äta hälsosamt, sockerfritt, alkoholpaus och vad jag nu skrev om igår så måste jag tillägga att det här med skiftesjobb inte är det lättaste när det handlar om just mat och ätande. Nu är det här ju ingen nyhet, alla som jobbar skift vet precis vad jag menar. Men poängen är alltså att då man arbetar ibland dagtid, ibland sent på kvällen, ibland kommer på jobb, säg, 11.30 och ibland är ledig mitt i veckan så är det inte så lätt att hitta vettiga matrutiner.
Jag kämpar ofta med att försöka hitta på vettiga mellanmål som man kan äta också på jobbet och med att försöka avgöra när jag ska äta mitt huvudmål just idag. Det krävs en viss planering och jag vill äta regelbundet och bra för att orka och för att må bra. Jag blir trött, sur och ja, hungrig utan mat på rätta tider. Att äta regelbundet är viktigt för mig på vardagar, på helger/tillfällen/veckoslut kan jag som sagt släppa loss och bara njuta. Men för att vardagen ska fungera och jag ska må bra så behövs regelbundenhet. Och lunch. Morgonmål och lunch är de viktigaste målen för mig och jag missar sällan dem.
Jag tänker alltså på mina matrutiner. Men det är en stor skillnad till hur det var en gång i tiden då jag lät planeringen gå ut över livet. Maten styrde hur jag gjorde saker, när jag gjorde och om jag gjorde. Idag lever jag livet och maten planeras runt det.
Smarta mellanmål som jag lärt mig att älska är smoothies, kvarg och en frukt, smörgås, jogurt, ja ni fattar. Gröt också men det har jag inte riktigt lärt mig att älska.
10 juli 2013
Kroppen du lever i
Lär känna din kropp och ta hand om den. Det är där du tillbringar ditt hela liv.
Monica Ålgars skriver om hur viktigt just det är.
Monica Ålgars skriver om hur viktigt just det är.
När man inte förstår varför man gör det längre
Under helgen i Jeppis, eller ja, fyra dagar på annat håll än hemma eller på jobbet, så blev det ju konstiga matrutiner, vin och sötsaker. Sådant blir det lätt när man tar avbrott från vardagen och bara lever livet. Och det är så skönt.
Tidigare fick jag alltid ångest kring helger, födelsedagar, resor och andra avbrott från vardagen just på grund av maten. Det var min ätstörning som pratade och den fortsatte att prata långt efter att jag fått tillbaka en hälsosam vikt igen. Idag kan jag gott unna mig en massa godsaker under några dagar utan att ha ångest över det. Den som aldrig haft en ätstörning kan inte förstå hur skönt det är att kunna äta och dricka utan att ha ångest över det.
Nå, numera njuter jag alltså av livet också i form av mat och drycker. Den här mini-semestern gjorde jag precis så. Och skulle jag ställa mig naken framför dig nu och du skulle få se ett foto på mig naken från innan "semestern" så skulle det vara som att titta på de där före- och efterbilderna i de där tv-shop reklamerna. Du vet där en person först visas i svartvitt, trött och deprimerad, fet och flottig. Sen visas som tränad, glad, pigg och i färgglad.
Men det skulle alltså vara åt andra hållet. Så att efterbilden skulle ha tagits innan och förebilden nu. Ja ni förstår, titta här.
Jag är uppsvullen, trött, uttorkad, allt på en gång. Så det blir lite cleaneating här nu ett tag (läs: cirka 2 veckor). Ska försöka hålla mig från socker och alkohol. Som jag har sagt tidigare så tror jag inte på att förbjuda en själv att äta/dricka vissa saker. Men jag håller ibland sockerpauser och också alkoholpauser på några veckor. För att a) komma bort från sämre vanor och b) det ska smaka bättre igen efter en tid. Det ideala vore ju förstås att se till att man inte låter exempelvis ens godisvanor spåra ur så att man anser att man sedan behöver en sockerpaus. Men av olika orsaker händer det ibland. Då tror jag att det är bra att ta sig i kragen och säga att nu räcker det. Sen kan man igen efter några veckor ta en chokladbit och så märker man att fan vad gott med ett par bitar.
Observera alltså att det inte handlar om att gå ner i vikt. Det handlar inte om bestraffning för att man njutit av livet och ätit/druckit det man tycker om. Det handlar inte om att se bra ut. Det handlar om att hitta matrutiner man kan vara nöjd med igen - matrutiner som får en att må bra.
Tidigare fick jag alltid ångest kring helger, födelsedagar, resor och andra avbrott från vardagen just på grund av maten. Det var min ätstörning som pratade och den fortsatte att prata långt efter att jag fått tillbaka en hälsosam vikt igen. Idag kan jag gott unna mig en massa godsaker under några dagar utan att ha ångest över det. Den som aldrig haft en ätstörning kan inte förstå hur skönt det är att kunna äta och dricka utan att ha ångest över det.
Nå, numera njuter jag alltså av livet också i form av mat och drycker. Den här mini-semestern gjorde jag precis så. Och skulle jag ställa mig naken framför dig nu och du skulle få se ett foto på mig naken från innan "semestern" så skulle det vara som att titta på de där före- och efterbilderna i de där tv-shop reklamerna. Du vet där en person först visas i svartvitt, trött och deprimerad, fet och flottig. Sen visas som tränad, glad, pigg och i färgglad.
Men det skulle alltså vara åt andra hållet. Så att efterbilden skulle ha tagits innan och förebilden nu. Ja ni förstår, titta här.
Jag är uppsvullen, trött, uttorkad, allt på en gång. Så det blir lite cleaneating här nu ett tag (läs: cirka 2 veckor). Ska försöka hålla mig från socker och alkohol. Som jag har sagt tidigare så tror jag inte på att förbjuda en själv att äta/dricka vissa saker. Men jag håller ibland sockerpauser och också alkoholpauser på några veckor. För att a) komma bort från sämre vanor och b) det ska smaka bättre igen efter en tid. Det ideala vore ju förstås att se till att man inte låter exempelvis ens godisvanor spåra ur så att man anser att man sedan behöver en sockerpaus. Men av olika orsaker händer det ibland. Då tror jag att det är bra att ta sig i kragen och säga att nu räcker det. Sen kan man igen efter några veckor ta en chokladbit och så märker man att fan vad gott med ett par bitar.
Observera alltså att det inte handlar om att gå ner i vikt. Det handlar inte om bestraffning för att man njutit av livet och ätit/druckit det man tycker om. Det handlar inte om att se bra ut. Det handlar om att hitta matrutiner man kan vara nöjd med igen - matrutiner som får en att må bra.
Kvinnor som sportar och sport
Petra Månström skriver om det här med kvinnor som idkar sport och så resten av folket som idkar sport. Om hur kvinnor som idrottar, exempelvis springer lopp ofta får en mys-stämpel. De gör det liksom för att det är mysigt och kul och för att det är sociala evenemang. Roligt och trevligt.
Så läser jag också om hur Virginia Wade 1977 vann Wimbledon, men att det trots det enligt flera medier gått 77 år sedan en britt senast vann Wimbledon. Andy Murray vann nämligen nu i helgen. Och han är alltså den första britten på 77 år att vinna, om man ska tro många medier.
Dessutom, mycket tennis här nu, borde Marion Bartoli som vann Wimbledon i år inte ha fått vinna. För att hon är så ful. Hon är fet, hon är en hora, hon är en fitta och hon är äcklig.
Bartoli förtjänade alltså inte att vinna Wimledon för att hon ser ut på ett visst sätt, ett sätt som tydligen inte tillfredsställer de manliga tittarna.
Allt det här fick mig att tänka på det här med sport och damsport. Jag undrar om kvinnor någonsin kommer att få samma uppskattning och samma hjältestatus som många manliga idrottare får. Om de någonsin kommer att uppskattas för annat än att de ser sexiga ut. Om kvinnor någonsin kommer att få idrotta hårt och svettigt och på allvar, drömma om makalösa prestationer och bara köra på utan att de i första hand måste se bra ut och i andra hand göra det för att det är så roligt.
Sport är roligt och trevligt och mysigt. Men det är också blodigt allvar om man vill det. Blodigt allvar och stenhårda prestationer kräver inte ett visst kön. Och ett mästerskap är ett mästerskap. Är en person bäst på sin sport så är hen det oavestt kön.
Så läser jag också om hur Virginia Wade 1977 vann Wimbledon, men att det trots det enligt flera medier gått 77 år sedan en britt senast vann Wimbledon. Andy Murray vann nämligen nu i helgen. Och han är alltså den första britten på 77 år att vinna, om man ska tro många medier.
Dessutom, mycket tennis här nu, borde Marion Bartoli som vann Wimbledon i år inte ha fått vinna. För att hon är så ful. Hon är fet, hon är en hora, hon är en fitta och hon är äcklig.
Bartoli förtjänade alltså inte att vinna Wimledon för att hon ser ut på ett visst sätt, ett sätt som tydligen inte tillfredsställer de manliga tittarna.
Allt det här fick mig att tänka på det här med sport och damsport. Jag undrar om kvinnor någonsin kommer att få samma uppskattning och samma hjältestatus som många manliga idrottare får. Om de någonsin kommer att uppskattas för annat än att de ser sexiga ut. Om kvinnor någonsin kommer att få idrotta hårt och svettigt och på allvar, drömma om makalösa prestationer och bara köra på utan att de i första hand måste se bra ut och i andra hand göra det för att det är så roligt.
Sport är roligt och trevligt och mysigt. Men det är också blodigt allvar om man vill det. Blodigt allvar och stenhårda prestationer kräver inte ett visst kön. Och ett mästerskap är ett mästerskap. Är en person bäst på sin sport så är hen det oavestt kön.
9 juli 2013
Vindruvorna från landet i kris
På väg till jobbet idag köpte jag en ask med egyptiska vindruvor. Så tänkte jag. Egypten? Men det landet står ju stilla, det är politisk kris, kaos, folk skjuts ner på gatorna för att de vill ha makten att rösta i demokratiska val. Och så odlar de och exporterar vindruvor som dessutom affärerna i Finland tar in. Och säljer till rabbaterat pris, dessutom.
Min kollega på jobbet bara men såklart fortsätter de odla vindruvor.
Min kollega på jobbet bara men såklart fortsätter de odla vindruvor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)