Debattkommentar

Igår hade MTV3 en längre valdebatt med alla riksdagspartiers "stora namn", det vill säga icke-partiledare men annars kända och debattglada namn. Bland annat Li Andersson och Jani Toivola var med och var såklart väldigt smarta och bra som alltid. Men jag kunde inte hjälpa att bli så otroligt provocerad av att kanalen hade valt att göra debatten till ett underhållningsprogram fullt av sexism, skvaller och onödigheter istället för att låta deltagarna debattera sakfrågor.

Jag provocerades också av debattdeltagarnas uttalanden om att "työperäinen maahanmuutto", kanske "arbetskraftsinvandring", behövs, utan att specificera hurdan invandring som inte är sådan. Jag förstår att de ju menar flyktingar, men det vågar ingen säga högt (med undantag för de allra mest rasistiska kandidaterna). Och det är så sorgligt att det är dit vi har kommit. Flyktingar är en börda, men vad kan man vänta sig av folk som har flytt hals över huvud från sitt hemland? Det är helt galet att tänka sig att de ska vara så fans anpassade och färdiga att börja "betala tillbaka" för att de "fått komma hit".

Babykläder

Jag läser i Malenas blogg att hon ska vara med i en kampanj för att donera FPA-lådan och dess innehåll till mödrar i Tanzania och så får jag lite dåligt samvete för att inte den här familjen ger mera till de som behöver det mest. Men så inser jag att den här familjen nog har gjort allt den kunnat för att inte bidra till konsumtionshetsen och minimera sonens påfrestning på miljön och det får helt enkelt räcka. Tyvärr har vi aldrig vågat pröva tygblöjor, vi samlar fortfarande mod för det.

A är nu 5 månader och någon dag och vi har fortfarande inte köpt ett enda nytt klädesplagg till honom. De enda leksakerna vi köpt som nya var babygymmet. Allt annat är köpt på lopptorg, fått i FPA-lådan eller donerat av A:s släktingar. Men såklart har han fått nya kläder och leksaker i gåva av släkt och vänner.

Idag har A på sig ett par strumpbyxor som han fick i julklapp. Storlek 74-80, men tajtare än man kunde vänta sig...

Kalaslördag!

Firandet tar aldrig slut i den här familjen. På lördagen tog vi sonen under armen (nå, vi lade honom i bilstolen) och begav oss till Borgå för lite kalasande. T:s bror, brorson och min pappa, kusin och moster fyllde år så det blev två skilda kalas men för totalt fem personer. Ljuvligt. Sedan var vi alla tre helt utmattade efteråt (läs: A skrek hela vägen hem).

Jag måste dela med mig av den här selfien. Jag som aldrig använt läppstift har nu börjat använda det som jag köpte av make up-artisten som fixade mig inför bröllopet. Hon lyckades verkligen hitta rätt nyans för mig och eftersom jag ville kunna bättra på sminket under dagen på bröllopet så köpte jag ett av henne och nu använder jag det varje gång jag får chansen för jag gillar verkligen nyansen.

Jag skrev ju tidigare om våra blommor och nu bävar jag inför hur det ska gå med de här två. Den mindre har redan levt hos oss i en vecka men den större fick jag nu på lördagen. Håll tummarna för att de klarar sig! Jag ger det kanske en månad, men jag lovar att göra mitt bästa.

Kroppar och tycke

Var och en som förstår finska bör läsa det här inlägget av Steffi. Hon skriver om det sorgliga, elaka och totalt onödiga i att konstant jämföra kroppar för att fastställa vilken som är bättre.

"Saa ihannoida mitä ja ketä vaan, mutta ei muita pilkkaamalla, eihän?"

Du får se upp till vem du vill men gör det inte genom att hacka ner på andra.

Det är ledsamt hur det i samband med fitnessboomen blev de smala som man började se ner på, istället för de kraftiga. De överviktiga ser man alltid ner på, men det skriver Lady Dahmer mer om.

Det är också konstigt hur många utgår från att en person alltid valt att se ut på ett specifikt sätt för att tillfredsställa andras önskemål och preferenser. När finska Yle i veckan delade nyheten om att Frankrike förbjuder underviktiga modeller att jobba på catwalken så var det genast massor av folk som på Facebook skrev att det är rätt det för ingen man vill se på promenerande skelett! Som om det är vad män önskar se på för kvinnomodeller det handlar om när 16-åriga tjejer svälter sig själva så att de svimmar på modelljobbet eftersom de inte ätit kolhydrater på två veckor.

I fallet med modeller är frågan mycket mångfacetterad. Men hur ofta hör vi inte sägas åt kvinnor att du måste äta mer, karlar gillar att ha något att ta i.

"Jaaha, men jag gillar inte att det går att ta i mig på ett sätt som karlar gillar."

Hästarna i Brunakärr och babysim

Vi har börjat på Folkhälsans babysim, idag var vi där för fjärde gången och A fick dyka för första gången. Han trivs som en fisk i vattnet. Nästa gång blir det fotografering!

När vi promenerar till Seniorhuset där simningen hålls så går vi förbi Brunakärrs häststall och hagarna där och det är så mysigt med hästarna att jag ofta stannar och tittar en stund. Jag var ju hästflicka som ung och det är jag tacksam för för det lärde mig så mycket. Jag skrattar lite åt alla som talar om hästsport som "flickgöra". Försök själv styra en 600 kg häst som har bråttom ut till hagen i bara grimma så får du nog svälja dina ord. Eller försök sitta kvar när hästen skenar, det är inget flickgöra det.

Vi borde gå mera i Brunakärr känner jag för övrigt. Luftkvaliteten i stan är sämre än på flera år sägs det ju och jag har aldrig haft problem med det men tänker på A:s små lungor...

Såhär ljuvligt var det vid hästhagarna idag! Den ena hästen höll på att tappa sin grimma, tror den var sönderriven, och jag kände att det vore skönt om det fanns ett telefonnummer klistrat på staketet dit man kan ringa om sådant. För jag såg framför mig hur hästen eller någon av kompisarna trampar i grimman, fastnar och det slutar illa. Men det finns inget nummer där och jag hann inte gå via stallet heller. Hoppas det slutade bra!