Grillat på balkongen

Den här familjen inledde grill- och äta på balkongen-säsongen igår (före regnet kom). Vi hade köpt nötkött och så hade vi fetasallad och grillad zuchhini till, namm!

Det är gott med grillat kött tycker jag, men samtidigt tycker jag vi äter för mycket kött i det här hushållet. Jag försöker ofta få in mer grönsaker men det är ändå så lätt att fastna i de där samma rätterna med lika mycket kött som alltid. Jag drömmer inte om att bli vegetarian men nog om kanske en eller två köttfria dagar i veckan. Delvis av etiska skäl men också för att jag vet att det är helt omöjligt att vi alla på den här jorden ska äta kött 4 gånger om dagen 7 dagar i veckan året om. Och då är jag villig att vara en av dem som inte gör det.

Anyway, vi har alltså en liten elgrill vi grillar på. Blir perfekt.

Vårt hem

Nu är det ungefär ett år sedan det klarnade att vi får flytta in i den bostad vi bor i nu. Vi hade ju redan ställt in oss på att bo kvar i vår lilla tvåa också med bebben - "nog funkar det på något sätt" - men så hade vi en sådan obeskrivlig tur att den här bostaden blev ledig. Och i dagsläget har jag inte en blekblå aning hur vi skulle ha kunnat bo kvar i tvåan ens en vecka efter att bebben kom. För det första var bostaden på tredje våningen i ett hus utan hiss... Jonä. Det var en perfekt bostad när familjen hade tre medlemmar men hade aldrig funkat med en fjärde.

I den här bostaden har vi över 80 kvm och tre stora rum plus ett stort kök med diskmaskin plus två toaletter. Och hiss. Och utrymme för en större tvättmaskin i badrummet. Och klädrum. Och en gigantisk balkong! Vi borde bara fixa i ordning A:s rum. Det ser fortfarande ut som om vi är mitt i en flytt, trots att vi bott här i 11 månader.

Vi älskar att bo på hyra för övrigt. Jag kan inte riktigt förstå hetsen som så många har att köpa och äga sin bostad. Okej om man är väldigt ivrig på att renovera och inreda och vill ha ett eget projekt men annars, näe. Visst bostadssparar vi också, för så gör man nu bara, men med vår takt så lär vi kunna köpa eget när vi är kring 50. Vi vill gärna leva lite också, inte först spara och sedan betala av på lån och räntor så man inte ens har råd med ett biobesök. Den dagen vi väl köper något eget så blir det för övrigt en bostad, inte ett hus.

Fördelarna med att bo på hyra är många, en är den att om man upptäcker att kylskåpet har gått sönder så ringer man hyresvärden och så fixar de ett nytt. Hyran är fast, kan inte komma några överraskande boendeavgifter. Ja, det passar oss mer än bra. Men så är ingen av oss en sådan som tycker om att äga äga äga utan mer om att leva leva leva och ha det bra och skapa det hem man vill ha utgående från den stomme som finns där. Väggar och tak och golv och inredning är en förutsättning för att man ska kunna kalla det ett hem, men det viktigaste är ju människorna, stämningen, vad man gör av det man har fått.

Några tillägg till gårdagens inlägg

Två grejer vill jag ännu tillägga till gårdagens inlägg om socker och barn och vad jag tycker om A:s framtida sockerkonsumtion. Först tack för alla kommentarer!

1. Det är helt galet att så mycket av det som marknadsförs som något som barn ska och vill äta innehåller så mycket socker och dessutom marknadsförs på sådant vis att det ska vara lockande för både barnens föräldrar och för barnen att trots det konsumera det. Socker är gott och ska konsumeras som det där lilla extra i livet tycker jag, inte som det där som gör att barnet går med på att äta sin jogurt. Om barnet inte äter jogurt utan socker så är det dags att se över matvanorna i familjen. Kanske helt skippa jogurten?
2. Jag tycker alla gör som de vill i den här frågan. Jag anser inte att den väg jag anser vara rätt för vår familj är rätt för någon annan familj. Jag kan förstå de föräldrar som säger blankt nej till socker, för socker är ju skadligt på många sätt och skapar ett beroende som är svårt eller i dagsläget kanske rentav omöjligt att komma loss från. Socker tar också plats från en massa nyttiga saker vi hellre borde stoppa i oss.

Och sist: jag tycker det är viktigt att ta barnen med i matlagningen och tänker försöka ha A med så mycket som möjligt. Det här gäller också då jag lagar något sött. Tänk vilken gåva att ge sitt barn, att lära barnet laga mat, baka och fixa allt möjligt gott. Och då kan man samtidigt lära dem lite mer om socker, sött och sådant. Kanske tillsammans fundera på hur mycket socker det är i någon viss efterrätt och så vidare? Prata och diskutera. Det är viktigt.

Socker hjärta barn är lika med sant?

Hur tänker du kring socker till ditt barn? Jag tänker att socker är en del av livet och vill inte förbjuda det för då skapar jag bara en osund relation till mat.

Jag läser på Svenska Yle en intervju med den svenska "sockerforskaren" Ann Fernholm om kombinationen socker och barn. "Sockerförgiftade barn" är rubriken och kanske kan man sammanfatta texten som att barn i västvärlden äter alldeles för mycket socker och det har förödande konsekvenser för hälsan samt att livsmedelsproducenterna givetvis är en del av problemet i och med att mycket sådant som marknadsförs som något som barn ska och vill äta innehåller galet mycket socker.

I artikeln redogörs det för olika sorters socker. Jag talar nu bara om socker och tror att de flesta hänger med i vad jag menar.

Nu är ju A bara halvt år ännu, men i och med att vi nu börjat med smakportioner så har jag också tänkt en del på hans framtida sockerintag. Eller ja, det gjorde jag väl redan när han låg i magen. Själv äter jag på tok för mycket socker i dagsläget, men ungefär såhär ser jag på barns sockerintag: lagom är bäst.

Och hur tänker jag då? Vore det inte enklare att bara säga nej till socker?

Jag tycker faktiskt inte att vi ska förbjuda barn att äta socker. Socker är en del av vår matkultur här i Finland och i resten av världen, det går inte att förneka det. Jag håller med om att de flesta äter alldeles för mycket socker och där har vi ett massivt problem. Men jag hör inte till dem som tycker att vi ska sträva efter ett sockerfritt samhälle. För socker är ett njutningsmedel och sådana behöver vi, tycker jag. Och jag anser att man skapar ett större matproblem genom att aldrig lära barnet njuta av socker i måttliga mängder. Förbjuder man socker helt blir socker ett stort mysterium för barnet och så småningom kommer barnet att villa veta vad det där mystiska är för något utan att ha verktygen att handskas med det.

Jag tänker sträva efter att lära A en balanserad relation till socker. Ungefär såhär: den mat och de mellanmål, frukostar och kvällsmål man äter till vardags ska inte vara fyllda med socker men vill man ha en chokladbit till efterrätt eller en glass eller en bulla en tisdagsförmiddag så äter man det. Och sockrade bakverk och annat gott är en del av att till exempel fira någons födelsedag eller annan bemärkelsedag och det är inget fel i det. Däremot anser jag alltså inte att sockrade jogurtar och läsk till maten och vitt bröd till frukost varje dag är något jag vill lära A. Vatten är den bästa drycken och läsk och sådant är undantag. Finns ingen dagskvot för socker, inte heller någon regel om att det är tillåtet bara vissa dagar, men det hör inte heller till vid varje måltid.

Men jag kommer alltså inte att bli en lördagsgodis-mamma. Jag anser att lördagsgodis är en säker väg till att ge barnet en ätstörning. Socker är förbjudet alla andra dagar i veckan men på lördagar äter du så mycket socker du orkar och hinner för det har jag bestämt. Jonej.

Exakt när A ska få bekanta sig med socker för första gången har vi inte bestämt. Kanske blir det imorgon, kanske när han är 3 år. Jag är säker på att det kommer att komma ett naturligt läge att göra det. Kanske blir det på ett kalas eller när han fyller 1 eller när jag själv äter choklad hemma i soffan och tänker att han ska få smaka.

Socker hör till livet om man tycker att det är gott (inget måste ju, men många gillar det). Och då är det viktigt att lära sig från barnsben att förhålla sig naturligt till det. Att lära sig hitta balansen så det inte blir för mycket socker.

Min första morsdag

Min första morsdag som mamma. Idag har jag varit mamma i 6,5 månad och skulle inte byta bort en sekund. Det är något alldeles speciellt med att ha en liten en.

Glad morsdag alla mammor! Ni är bäst!

Bland annat det här här höll jag på med igår. 17 portioner mat till den lille.