I väntan på julen

Nå huhhuh sådant veckoslut vi hade. Det innefattade bland annat ett besök på BUU-dagen för mig och A här i Böle. Vi såg BUU-showen och jag säger bara stor applåd till Jontti, Hanna och Staffan som drog showen! Barnen var extatiska. Titta förresten noga på bilderna i Svenska Yle-artikeln som jag länkar till ovan, jag har råkat fastna på en bild utan att fatta att jag blev fotad!

Före BUU-dagen hade vi besök av svärföräldrarna, eller ja, T:s föräldrar då alltså. Vi slog på stort och plockade fram julstjärnedeg från frysen och smällde lite plommonmarmelad på det och voila! Välkommen juletid!

Det här lär ska vara en julros. Den lär ska kunna överleva också utomhus, också över vintern - till och med blomma under vintern! Vi får väl se hur länge den lever hemma hos oss... Vacker är den i alla fall. Just nu...

Ja och så lagade vi mat. För några veckor, hehhe. Har du undrat hur mycket makaronilåda man kan laga av ett kilo köttfärs? Ungefär så här mycket plus lite till är svaret. I min makaronilåda är det alltid morot också. Och nu hade vi också i rödbeta eftersom det fanns några sådana i kylskåpet. Den rev jag ner med allt annat.

Fredag den 25 november

Fredag igen, sjukt vad tiden går. Å andra sidan är det rätt skönt att jag inte när jag vaknar behöver fundera på vad jag ska gör under dagen. Det är upp och iväg som gäller, sedan hem via dagis, mat, plock och fix (alternativt ligga i soffan) och så är det ungefär sovdags. Jag önskar bara det kunde komma snö för lite mer ljus i vår tillvaro...

Den här veckan berättade Yle vem som deltar i så kallade UMK i vår. Jag blev överraskad av att så många bidrag är på engelska. Det brukar ju vara flera finskspråkiga bidrag men inte i år. Jag älskar ju ESC och nästan ännu mer älskar jag Melodifestivalen i Sverige. UMK har inte nått upp till samma nivå, inte alls, och det känns som att nivån gick ner ytterligare av att det nu bara ordnas en enda "stor" final. I Sverige ordnas det ju en turné som sträcker sig över flera månader med deltävling efter deltävling. Lite annan klass helt enkelt. Det är då jag känner mig extra glad över att jag har den här naturliga kontakten till Sverige och nöjeslivet där, den som nästan kommer på köpet som finlandssvensk. För Melodifestivalen är ett årligt nöje jag inte skulle vilja missa.

Annat den här veckan? Massor, men vi tar det en sak i taget.

Imorgon ska vi hur som helst gå på BUU-dagen här i Yle i Böle jag och A. Det blir första gången som vi går på något riktigt barnsligt evenemang jag och han och det kommer nog antingen att vara katastrof på grund av ovillig A eller succé på grund av villig A. Livet är ett lotteri!

Förresten så vill jag rekommendera Black Mirrors på Netflix. Det första avsnittet kan få en att må lite illa men sedan blir det bara bättre och bättre och varje avsnitt tvingar en att reflektera över sitt liv, sin verklighet och världen omkring oss. Det är en så kallad antologiserie där varje avsnitt är en skild helhet, så det går att se ett avsnitt nu och då, som vi gör.

Ha en skön första advent! Senast nu är det dags att ta fram glöggen och äta de första pepparkakorna!

Juletid och bilmässan

Det händer spännande saker i livet just nu. Samtidigt försöker jag fokusera på julen som närmar sig. Svårt dock med det här vädret, men livet är väl vad man gör det till. Jag längtar efter julledigheten som startar om exakt en månad, det vill säga den 22.12. Jag är ledig från 23.12 ända fram till 1.1. Då ska jag mysa hemma med sonen. Håller tummarna för att det finns snö då så vi kan åka pulka. Känns helt overkligt att sitta och pricka in lediga dagar i jobbets HR-system, det är sådant som många tar för givet men för mig känns det ännu ganska stort att ha fast jobb och kunna planera in lediga betalda dagar.

Julen ja. Vi har redan börjat förbereda och har de flesta julklappar inköpta, julchokladen väntar i skåpet, glögg finns och menyn är ju förstås spikad sedan flera år tillbaka, den kommer att se ungefär lika ut nu för tredje året i rad. Sill är ett måste, köttbullar också. Skinka förstås. Och plommonkräm till efterrätt. T vill ha en julgran men jag är inte lika såld på den idén. Vi har haft julgran i två år nu och visst är det fint men det är så förbaskat jobbigt att bli av med alla barren efter julen. Vi får se.

Vad har jag gjort sedan det senaste blogginlägget? Bland annat var vi på bilmässan i Mässcentrum. Av alla mässor vi skulle besöka i år, vi som bor ett stenkast från mässcentrum, så var det just bilmässan? T hade en fribiljett och A kom in gratis så vi tänkte att det kan vara kul, speciellt som vi blev utlovade en stor barnavdelning med mycket för barnen att göra - det visade sig vara en hoppborg som såg ut som om den skulle explodera när som helst... Anyway. Jag förstår inte hur folk har råd att köpa nya bilar... 40 000, 50 000, 60 000 euro och uppåt. Vem har sådana summor att lägga ut vid sidan av boendet och övriga levnadskostnader?

Nej jag är inte avundsjuk, inte alls.

Åh så många problem en lottovinst skulle lösa. Hmm, vi har inte spelat på länge, kanske måste vi lägga in en rad nu till veckoslutet, hehhe.

Ännu ett fel som mammor gör

Är du mamma? Använder du sociala medier? Fy skäms.

Helsingfors stad sträckte sig så pass långt att de inte bara gled över till det smaklösa utan de tog ett riktigt jävla stort skutt in på att vara rent ut sagt elaka och sårande. Jag pratar förstås om den sämsta kampanjen mot våld som någon kunde komma att tänka på. Kampanjen som går ut på att skuldbelägga mödrar för att det använder telefonen/pekplattan och/eller är aktiva på sociala medier framför sina barn. Mycket kritik får jag stå ut med som mamma, men nu gick det över gränsen. Nu är jag också våldsam tydligen.

Om du mot förmodan vill se den fruktansvärda reklamvideon eller den lika fruktansvärda affischen så kan du se videon här och affischen här.

Det är nu då alltså mödrars användning av sociala medier framför barnen som är det stora problemet i den här staden där jag bor och betalar skatt. Sådant här skit används mina skattepengar till, en kampanj för att få mammor att känna sig skit för att de plockar upp telefonen om den piper till, också när barnet är närvarande.

Kampanjen slår fel på så många nivåer att jag vet inte var jag ska börja.

1. Välkommen till 2016, skärmarna är här för att stanna. Bara för att en har en skärm framför sig betyder det inte att en är så inne i instagrams underbara värld att en inte skulle märka om korpen kommer och tar ens barn.
2. Det har alltid funnits saker som stjäl mammas tid och uppmärksamhet bort från barnen. Matlagning, böcker, tidningen, teven, städning, andra människor (oh the irony) etcetera.
3. Våld? Seriöst. Det finns gott om våld i det här landet, också sådant våld som riktas mot en familjemedlem eller flera. SoMe-användning framför barnen är inte våld.
4. Och hur är det med pappa då? Får han använda sociala medier framför barnen? (Plot twist: enligt staden så är själva budskapet med reklamen att pappa är helt frånvarande, det är alltså papporna här som ska känna att de gör fel, inte mamma. Är du förvirrad? Jag med.)

Gör om, gör rätt. Snälla.

Det finns så många sätt att lyfta problematiken med att sociala medier stjäl en del av den tid som vi kunde ägna åt att göra annat, men det här var inte rätt sätt - det var ett riktigt bottennapp. Jag är uppriktigt ledsen för att Helsingfors stad attackerar mig som mamma på det här sättet. Istället för att bli uppmuntrad, stöttad, stödd och hejad på som mamma så attackeras jag gång på gång av olika instanser, personer, organistationer etcetera. Den här gången var det min egen hemstad som attackerade mig. Det går inte att göra rätt som mamma.

Mässrepresentant

Det är måndag efter en söndag fylld av jobb. Jag hade glädjen att få representera arbetsgivaren på årets skogsmässa i Mässcentrum i Helsingfors och det var en riktigt rolig och givande dag. Nu blir det en sex dagars vecka, men det gör ingenting för jag tar ut söndagen som lediga dagar sedan närmare julen. 

Såhär såg jag ut igår. Det var faktiskt inte första gången som jag jobbade på en mässa. Jag var på bokmässan för flera år sedan och så gick jag ett år på en stor hundutställning som representant för Svenska Yle.

Det här var nog, måste jag säga, ännu ett karriärmål. Jag är ju inte den personen som går fram och pratar med främmande människor, som en förväntas göra på en mässa, men igår gjorde jag just det. Jag utmanade mig själv och det gick hur bra som helst. Visst fick jag också en del kniviga frågor, men då gäller det bara att antingen svara på frågan (då jag kunde ge ett svar) eller hänvisa personen till någon kollega som kan svara. 

Nej, det är inte en kollega på bilden nedanför. På plats fanns också kossor, får, hundar, kycklingar och en massa andra djur. Veckoslutet heter Meidän viikonloppu och kändes som en soppa av det mesta. Här kunde man köpa allt från smink till böcker till kläder till mat - allt väldigt billigt. Jag gjorde ett par riktiga fynd på pausen, så nu har vi redan ganska många julklappar fixade. Och så fanns det då den här avdelningen med produktionsdjur.

Publiksuccé. Fårvallning. Det här kunde jag och många andra titta på i timmar.

Den här bilden tog jag i fredags efter jobbet. Det är synd att det ska börja regna och bli plusgrader nu. Jag har tyckt om den här snön men nu kommer det att bli halt och vått. Usch.