Mellofinal!

På lördag klockan 21 smäller det. Då är det dags för final i årets Melodifestivalen och oh my god så bra bidrag det är i finalen i år!!!

Hela startlistan ser du här och du kan också titta på bidragen så som de såg ut i deltävlingarna. Det finns 12 bidrag i finalen och de är nästan alla verkligt, verkligt bra!

För min del kan vem som helst vinna. Eller nej, det finns ett bidrag som jag tycker att absolut inte hör hemma i finalen, men vi ids inte vara så negativa nu *host*det finns en plats för 87-åriga män och det är inte Melloscenen*host*.

Men eftersom nu ingen frågade så tänker jag berätta vilka mina favoriter är. Ace Wilder såklart, hon levererar kvalitet som alltid när hon är med. Mariette är jättebra och har en mäktig låt och Wiktoria också. Jon Henrik Fjällgren och Aninia kommer inte att vinna, men det är absolut den låten i årets startfält som jag skulle kunna lyssna på om och om igen utan att tröttna. Robin Bengtsson (det skadar ju inte att han ser ut som en gud, förresten) ska definitivt vara i topp tre annars blir jag ledsen, he knows his shit och han är så otroligt självsäker på scen, det är underbart att titta på honom (och lyssna, förstås, det här är en sångtävling inte Sveriges nästa toppmodell). Lisa Ajax är också super! Åh, kan inte välja..! Det är tur att jag inte behöver göra det heller, jag kan bara titta och vänta med spänning på att få veta vem som tar hem det.

Okej, men här kommer en tippning i alla fall: i topp tre finns Mariette, Bengtsson och Ace Wilder. Så. Vad får jag om jag har rätt?

Det kan vi i alla fall konstatera redan nu, att om Sverige bara skickar någon av de elva deltagare som man kan ta på allvar *host*87-åringen kanske inte ens lever i maj*host* så kommer de igen att tillhöra tio i topp i ESC.

Ifall nu någon undrar så kan jag berätta att nej, jag har inget bättre för mig på en lördag klockan 21. Jag sitter där i soffan och tittar på mello! Jag älskar det! Bättre tv finns knappt.

Holmström om kvinnodagen idag

Den fantastiska författaren Johanna Holmström skriver i en kolumn för Svenska Yle idag om den internationella kvinnodagen, sin personliga relation till feminismen och exakt varför kvinnodagen behövs.

Jag citerar:

Varje generation måste föra sin egen kamp för att jämställdheten ska gå framåt och det är där vi är just nu. Det vi ofta glömmer är att hårt vunna förmåner mycket väl kan försvinna i ett trollslag medan vi lutar oss tillbaka och tänker "Jaha men det är ju fixat då! Skönt!"

Låt oss inte låta den internationella kvinnodagen bli ännu en dag av "grattis, lite blommor varsågod!". För den står för något helt annat. Att gratulera en kvinna på kvinnodagen är som att gratulera en hiv-positiv på internationella aidsdagen. Tack, liksom. Nej, det är bättre att du till exempel läser på om Rachel Edgren eller Katherine Johnson eller bekantar dig med till exempel abortlagstiftningen i olika länder i världen eller varför inte funderar en stund på varför det ska vara så förbaskat lång väg för så förbaskat många kvinnor i Finland och världen till närmaste förlossningssjukhus.

Ännu en bok av Liane Moriarty

På veckoslutet, som för övrigt var det lugnaste vi har haft sedan flytten i mitten av januari med noll program, bara promenader, gunga i parken, bastu, tv-slöande och sådant härligt, så började jag läsa Liane Moriartys bok Tre önskningar. Det är den tredje boken av samma författare som jag läser och jag rekommenderar Moriartys böcker varmt åt alla som vill ha en bra men inte för allvarlig bok. De här böckerna är främst av alla roliga men också lite tragiska, kanske kan man prata om svart humor. Det är svårt att förklara. Jag såg att HBO har gjort en tv-serie av Big Little Lies (Stora små lögner) som är den bästa av de tre böckerna jag har läst av Moriarty. Historierna hänger inte ihop så det är bara att börja med den bok man råkar få tag på. I Helsingfors hittar man i alla fall de som jag har läst på biblioteket.

Ny vän

Okay så jag har fått en ny vän. En Honor 8-telefon. Den ska bli min nya allt. Jag har gett upp tanken om at ha en pekplatta och telefon skilt, A har mer eller mindre tagit kontroll över min iPad mini och min iPhone 5 började få riktigt dåligt batteri så jag bestämde mig för att byta. Hade inte T sagt att Honor 8 är lika bra eller bättre men för mindre peng så hade jag eventuellt gått in för en Iphone SE men jag är nöjd att han rekommenderade den här modellen åt mig. Riktigt användarvänlig, rätt storlek på skärmen och ok kamera.

I brist på bildmotiv: varsågoda, en bild på ett tangentbord. Den enda kopplingen till texten är att bilden är tagen med just den nya telefonen.

Iphonen var riktigt bra i fyra år, men som sagt så orkade inte batteriet med längre. Jag klarade mig inte ens igenom en arbetsdag, då jag knappt använder telefonen, utan att behöva ladda... Det fungerar inte.

Flickan och skammen

Det här veckoslutet har jag faktiskt haft tid att läsa lite. Flickan och skammen läser jag just nu, av Katarina Wennstam. En, kan man kalla det reportagebok om hur en kvinna alltid är fel oavsett vad hon gör, hur hon beter sig och vem hon umgås med.

Förutom att läsa har jag också hunnit vara ute och äta med T samt halva släkten i och med att min bästa moster fyllde 60 och hennes barn hade ordnat med en överraskningsmiddag här i Hfors. Vi åt alltså på Merimakasiini, en riktigt bra, mysig och fräsch fiskrestaurang.

Dessutom hann vi på söndagen för första gången vara och simma. Vi åkte med bilen till våra före detta hoods, det vill säga Backasbrinkens simhall. A trivs som fisken i vattnet. Han har blivit ett riktigt vattenmonster och bokstavligen hoppar från kanten ner i bassägen (och så fångar vi honom, såklart - han är 2 år och kan inte simma!). Han älskar också att åka den lilla bebisrutschbanan som finns i simhallen.