Lördagens vandring

På lördagen gjorde vi igen en sådan där vi har aldrig promenerat i det området, ska vi sticka dit? -utflykt. Så vi tog bussen till Blåbärslandet, det vill säga området strax före en går in på Högholmens område. Ljuvlig liten holme med ljuvlig liten strandpromenad.

Att promenera är bästa sättet att se en stad, ens hemstad likväl som en stad man bara besöker. Helsingfors är ingen enorm stad men fortfarande när vi har bott här sedan hösten -09 hittar vi flera gånger i månaden nya promenadrutter att ta. Sedan finns det förstås också rutter som vi har gått tusen triljoner gånger, välkommen till vardagen som hundägare...

Brändö kasino.

Sjuklingen som här ännu inte var opererad.

Imorgon är det oktober. Dit for den sommaren. Snart ska A:s ettårsdag firas och sedan är det så småningom jul. I januari ska han börja på dagis. Sjukt vad tiden går.

P.s det här inlägget tog nästan en timme att göra... A är minst sagt överallt på en och samma gång just nu... Inte en lugn stund har vi här hemma. Ibland kan han vara stilla korta stunder när han sover men annars är det full fart!

Rapport

Litet nytt på hemmafronten.

Vår hund, dvärgpinschern Essi 5,5 år gammal blev opererad för hundarnas version av bröstcancer i går. Allt gick bra och nu väntar vi på svar om huruvida det var elakartad eller godartad växt.

A går. Snart blir han ett år gammal och jag bokade precis en tid för ettårsrådgivning.

Vi har sträckkollat på Bron under de senaste dagarna och är nu inne på andra säsongen. Förstår inte varför vi inte kollat på den tidigare. Förresten, om jag inte tipsat om serien The Fall ännu så gör jag det nu. Den är inte som andra "nu ska vi fånga mördaren"-serier utan i The Fall vet tittaren hela tiden vem mördaren är och vad han gör och hur nära utredarna är. Man går liksom in i hans huvud, förstår honom, får veta hans sida av historien, tycker till och med tidvis om honom. Det är creepy. Jag har sällan blivit så uppslukad av en serie. Gillian Anderson i ena huvudrollen är helt fenomenal och jag älskar hur vi nu under hösten råkat se tre serier med en stark kvinnlig polis i huvudrollen. Först såg vi The Killing, sedan The Fall och nu Bron. Svenske Joel Kinnaman är för övrigt med i The Killing som den andra huvudrollsinnehavaren. Väldigt bra.

Mina nya skor

Hur snygga är inte de här?

Mina nya "lenkkare", "lenkkitossor", eller ja vad det nu heter på riktigt... Sneakers kanske? Anywhichway. Jag älskar färgen! Ett riktigt fynd var de, köpta via en Facebookgrupp för SJU (7) EURO!

De använder jag när jag går till jobbet.

I veckan införskaffade jag också ett par vita "lenkkare" för 3 euro på samma sätt men vet inte riktigt när jag ska våga använda dem. Signerat hon som äger två par vita byxor och de är båda fulla av fläckar för vitt och Eva går inte ihop så bra.

 

Den här lördagen ska jag njuta av det vackra vädret och så ska vi äta pizza. Den hemlagade varianten enligt recept av vänner. Med bland annat rödlök och getost och fikonsylt. To die for.

Ha det gott! 

Fredagsläsning

Den här fredagen i september tycker jag du ska läsa de här texterna om du ännu inte läst dem.

1. HBL:s reportage från avdelning 11. En avdelning dit folk kommer för att dö. Du kan läsa reportaget här, antagligen bara om du loggar in och har betalat för att få läsa texten.
2. Svenska Yles reportage från hemmet där tre systrar lever lyckligt men där ena systern kräver så mycket mer än de andra. Hon har nämligen en unik kromosomavvikelse.

Min familj har nåtts av tråkiga besked men vi ska se, kanske finns det en ljus framtid för oss alla, vi vet inte ännu.

"Finland fick också hjälp under kriget"

Det talas om att finländare borde vara öppna för flyktingarna som nu kommer in i landet för att Sverige tog hand om en del av våra barn under kriget. Som om det behövs en orsak att vara öppen för flyktingar, hjälpa dem som behöver hjälp.

Men de två går inte ens att jämföra. Att Sverige tog hand om krigsbarnen från Finland så länge tills de kunde flytta hem igen kan inte jämföras med att hundratals flyktingar nu kommer in i Finland.

Det är två helt skilda saker. Jag kan inte förstå varför krigsbarnen används som argument. Jag kan inte heller förstå varför det behövs ett argument för att hjälpa flyktingarna. Antingen hjälper vi dem eller så stänger vi gränserna och säger nej.