A:s tvåårskakor

Vi firade pojkens tvåårskalas med en middag plus kaka för hans faddrar och ett annat kompispar på den rätta dagen, 20 oktober och med kaffe och kaka för släkten lördagen den 22 oktober. Inför den första bjudningen hade vi lagat kaka själva och på den andra bjöd vi på köpt kaka. Den första kakan, en After Eight-kaka syns på den första bilden. Den var sjukt god och världens enklaste, det tog cirka 10 minuter att få den i ugnen och det var det! Vi åt den med lite grädde. A älskade att blåsa ut ljusen och han hade gärna blåst de andra ljusen på bordet också.

Recept på After Eight-kaka:

200 gram smör
200 gram After Eight eller motsvarande
4 ägg
4 dl strösocker
5 dl vetemjöl
5 msk kakao

Smält smöret och chokladen. Vispa ägg och socker pösigt och blanda ner choklad-smörmixen. Blanda vetemjöl och socker och rör ner i resten. Häll i en form och grädda i 175 grader i 18 minuter (i en pajform eller vad man nu vill använda). Ta sedan 200-300 gram After Eight eller motsvarande och placera ut över kakan direkt när den kommer från ugnen så chokladen smälter, hjälp till att smeta ut med en kniv eller dylikt. KLART!

Vi åt alltså med grädde, glass skulle säkert gå lika bra. Sex vuxna och ett barn åt upp halva, sedan åt jag av den ännu en vecka senare. Förvaras kallt så håller den.

För mig som ääälskaaaar mintchoklad av alla sorter så var det här drömmen!

Och på kaffekalaset sedan på lördagen så bjöd vi både på en kinuskikaka och en sacherkaka, båda från Fazers bageri i Böle. Fazer gör riktigt goda och snygga kakor och vi köpte alltså två olika, båda för 10 personer och jag skulle säga att mängden stämmer väldigt bra med vad som faktiskt går åt, det vill säga 10 personers kakan är verkligen för 10 personer.

Kent i fredags

Okej, så vi och tiotusen andra var i fredags på Kents sista spelning i Helsingfors och jag måste säga att det var en upplevelse jag aldrig glömmer. Bandet hade valt riktigt bra låtar att spela och att de avslutade med Sista sången visar ju på den distans de har till sig själva trots den enorma framgången.

Som jag skrev i fredags så är jag inte Kents största fan, men lite mer diggar jag dem nu. Vilka proffs. Och vilken historia de har.

Inte minst var det helt magiskt att få vara med och uppleva stämningen i arenan. Det var verkligen en fiilis av att nu går ett stort band i graven.

Idag firar vi nio år tillsammans!

Idag är ingen vanlig fredag. Nej för idag firar jag och T att vi har varit tillsammans i NIO år. Det har varit nio år av studier, jobb, vardag, skratt, soffmys, separation (först ett år när T var i milin och sedan hela hösten 2011 när han var på utbyte på Island), äktenskap, examen gånger två, mera jobb, barn, ja vi har hunnit med ett och annat. När vi blev tillsammans hade jag inte ens tagit studenten och T var färsk student precis på väg till milin (vi blev tillsammans i oktober -07 och i januari -08 for han till milin och blev kvar där i 12 månader). Den där första vintern så visste jag nog inte vad det skulle bli av det hela, vi var ju två unga personer på väg ut i livet med studier och allt och den där separationen precis i början gjorde det hela ännu svårare. Men här står vi nu då idag som gift par och med barn, hund och hem tillsammans. Bil har vi också, herremingud. Vi har kommit långt.

Den här bilden är tagen för... Åh det måste vara 3-4 år sedan. Då var vi på tumissemester på Åland under ett veckoslut. Det var i oktober, det minns jag, och bilden tog vi på hemresan ombord på Grace.

Och hur ska de här nio åren firas då, tänker du nu. Jo vi ska se Kent live på Hartwall Arenan ikväll medan A är hos mormor och morfar.

T har varit Kents fan sedan alltid men jag måste erkänna att jag inte är deras största fan. Men den här sista skivan, det lilla jag hört av den, tycker jag faktiskt är riktigt bra. Eller ja, Kent är och har alltid varit bra, men det är något med den där melankolin som jag har så svårt för. Hur som helst så ska vi alltså på deras konsert i kväll och jag är säker på att det blir bra. Jag har inte varit på många konserter i mitt liv men de jag har varit på så har jag inte ångrat. Det är ju något väldigt speciellt med en livegig, oavsett vem som spelar, speciellt i en arena. Jag är säker på att det kommer att vara väldigt bra stämning hela kvällen och en väldigt bra spelning! Kents låt Utan dina andetag har en speciell betydelse för oss båda eftersom den spelades på vårt bröllop, hoppas de har den i sin repertoar idag. Överlag har ju Kent låttexter som är fulla av betydelse. Det är inga tomma ord och bladibla utan konstverk. De om någon borde få Nobels litteraturpris!

Det blir tror jag fjärde gången som A övernattar hos mormor och morfar och det har gått utan problem hittills så jag är säker på att det går bra också den här gången.

Eländet är här

Och så har höstregnet börjat. Nu kommer det att hålla på så här tills julen ungefär, kanske ännu längre och det kommer att vara mörkt och eländigt och ruskigt och kallt och sedan kommer det att komma alldeles för mycket snö och vara plus och minus om varandra och så blir det halt och vått och halt och vått och så smälter allt och det är riktigt eländigt i mars och början av april och sedan blir det ljuvligt igen! Ungefär där kring halva april brukar det bli riktigt roligt att vara ute igen.

Haha, nej då jag älskar vintern, önskar bara den kunde vara lite mer på riktigt! Mer snö tidigare och utan den där eländiga halkan som alltid ska komma emellan och förstöra allt...

Min mamma har gjort mig riktigt rädd för halka. Hela uppväxten (och fortfarande hör jag) om hur bra skor är livsviktigt för annars bryter man benet som hon gjorde en vinter för 30 år sedan. Jag är numera ägare till ett par riktiga Icebug-skor, jag hann aldrig testa dem förra vintern, men nu så! Kommer aldrig mer halka omkull på isen!

Nej men helt seriöst så har jag insett med åldern att det på riktigt är mycket vettigare att klä sig enligt väder än att klä sig enligt något annat. Jag satsar på bra skor och varma byxor och nu funderar jag ännu på att jag borde ha en ny vinterrock också, en som fungerar både till jobbet och på fritiden men som är vindtät, vattentät och v-a-r-m. Måste bara hitta den perfekta och gärna ett bra erbjudande på den också!

Nu är det ju mörkt också både när jag kommer till och far från jobbet. Som tur är så finns det kaffe! Och ett löfte om ljusare tider, någon gång sedan i april, hehhe.

Det blev ett sällsynt eländigt inlägg det här... Ibland måste man skriva sådana också. Dagens positiva är den nya jobbdatorn, skärmen och tangentbordet! Och att det är fredag imorgon!

Att föda barn

Läser Peppe Öhmans förlossningsskildring och tänker att varje kvinna som föder barn är en sådan jävla warrior. Oavsett hur det går till.

Ibland har jag ju tänkt att kejsarsnitt inte är tillräckligt på riktigt, men så brukar jag försöka påminna mig om att "inte tillräckligt på riktigt" är bra mycket bättre än att kanske aldrig ha återhämtat sig eller att på annat sätt leva med men resten av livet. Nu säger jag inte att det gäller för Peppe, men överlag.

Jag återhämtade mig snabbt från mitt ks eftersom jag bestämde att jag ska göra det - såklart var det en dos tur med i spelet och såklart var det mycket tack vare den duktiga personalen på Kvinnokliniken. Det kan gå illa också efter ks, det finns inga garantier för något när ett barn ska ut från magen. Jo, det finns fortfarande sorg för att förlossningen blev planerat ks. Men jag börjar alltså också mer och mer kunna se det positiva i det. Det gick ju så bra. Och jag blev en lite bättre människa och fortsätter varje dag att bli det.