Status i livet inför 2017

Hej igen! Hoppas du har en bra sista vecka på året. Det har jag i alla fall. Jag är ledig tillsammans med A och vi tar det riktigt lugnt. Idag ska vi ut på långlänk med hunden. Julpyntet plockade jag precis bort och så småningom ska vi börja packa inför flytten OMG!!!

Jag har inför de två senaste årsskiftena skrivit en årssammanfattning, men nu finns inte tiden eller energin för det riktigt. Så det blir en "status i livet" istället.

Mår: Jag mår riktigt bra, faktiskt, men jag kan känna att jag börjar närma mig 30. Nu efter julen och allt ätande och stillasittande så är jag stel som fan och sjuk i kroppen och långsam på ett sätt som jag inte är van vid. Till vardags är det kontorsjobbet som sliter på mig på ett sätt som inte känns så bra. Jag är ofta stel i axlar och nacke och det kommer förstås inte att bli bättre av sig själv utan det måste jag ta tag i. Vi har en deal med T att från och med februari när flytten är förbi ska vi få ha minst en kväll varannan vecka när vi får göra vad vi vill utanför hemmet och ensamma och den tiden ska jag nog utnyttja för motion. Det skulle göra riktigt gott.

Då när jag gick på jumppa minst en gång i veckan.

Planer: Inför 2017 är planen att först genomföra flytten till den nya bostaden. Sedan att få en fungerade vardag i det hemmet med sannolikt lite nya rutiner. Vi får längre arbetsväg och A får nytt dagis och vi kommer att vara tvungna att göra en del justeringar. Men det kommer nog att gå bra.

Julen: Firade vi här hemma tillsammans med mommo och mofa och morbror. Jag och T hade noll stress eftersom vi påbörjade förberedelserna i god tid. Men som vanligt lagade vi lite för mycket mat och vi har ätit julmat tills vi haft magkramp... Choklad köpte vi också på tok för mycket - JO det är möjligt, tro det eller ej...

Orolig för: Hur lilla A ska anpassa sig till den nya bostaden och nya dagiset. Hur vi ska klara oss ekonomiskt med ännu större boendekostnader.

Tacksam för: Att vi fick chansen att köpa vår första egna bostad det här året. Att alla i familjen är friska och nöjda med livet. Att vi har haft ett så bra år med resor och en fungerande vardag, bra jobb och en nöjd liten pojke. Att livet ännu i stor grad ligger framför mig och att jag ännu har många år på mig att göra allt möjligt roligt med familjen. Jag är också tacksam för att mommo och mofa sköter A nu på fredag så jag och T kan ha dejtnight och se nyaste Star Wars.

Trollstigen på Åland i juli i år.

Stressad över: Jag stressar lite inför flytten, men inte så farligt mycket. Vi har fått många erbjudanden om flytthjälp så det ska nog gå snabbare än någon av oss kan räkna med på förhand.

Förälskad i: A och T. Familjelivet. Vardagen.

Ser fram emot: Alla möjligheter det nya året har att erbjuda oss. Att få inreda det nya hemmet. Vi ska inte köpa något nytt, i alla fall inte just nu, men det är ändå alltid roligt att få "börja från scratch" med sina gamla möbler.

Favorit i garderoben just nu: Mina hemmakläder: mjuka byxor och en urtvättad t-skjorta som antingen är två numror för liten eller för stor.

GOD JUL!

Lucka 24 i julkalendern.

Vem vill du önska en extra god jul?

Just dig såklart! Ha just den julen som du vill ha och njut på just det sätt som du vill! Det behöver inte vara på något visst sätt, bara det är just så som du vill ha det!

Vi hörs någon gång i veckan!

Lucka 20 och 23

Bara en dag kvar nu. Här hemma är julförberedelserna i full gång. Som tur är så har vi planerat inför det här i god tid och därför har vi ingen stress.

Jag bestämde mig för att slå ihop lucka 20 och 23 i Kajsons julkalender för att jag tycker att de hänger ihop.

Vilken tid i livet har varit din bästa såhär långt?

Vad önskar du mer av 2017 som du saknat 2016?

Det låter kanske tokigt men den här allra sista tiden i livet har varit den bästa. Alltså från ungefär i våras och tills nu, den pågår liksom just nu. Med familjeliv och vardag och jobb och lämpligt mycket ledig tid och planera inför framtiden (och bostadsköp!!!). Det att både jag och T fick fast jobb var något av det bästa som hände i år. Såklart har jag älskat tiden från det att A föddes, men nu i år har vi hittat en bra vardag. Såklart är det tufft ibland och jag är stressad och det är tungt, men i det stora hela har vi det bra.

Det jag önskar mer av 2017 är riktig närvarotid. Mer här och nu. Jag tjatar och tjatar om det här men nu nästa år ska jag göra några konkreta saker för att det ska bli en förändring. Bland annat ska har jag nu slutat spela att förbannat roligt spel i telefonen som har varit en riktig tidstjuv. Jag märker redan hur jag har mycket mer fritid nu när jag förra veckoslutet bestämde mig för att bara sluta med det. Dessutom önskar jag mig någon hobby. En liten stund, till exempel en gång i veckan, då jag är bara jag. Helst utanför hemmet, det blir mer verkligt på det viset. Det har inte riktigt fungerat nu sedan jag började heltidsarbeta. I somras var jag på parkgymnastik en gång i veckan och jag har ju jumpat hemma hela hösten 1-2 gånger i veckan, men då kan jag ändå inte helt släppa tankarna om just hemmet och vardagen - jag skulle behöva komma bort för att klara det. Det kanske låter konstigt att "behöva komma bort", men jag tror också att många förstår mig.

Sista advent och lucka nummer 19

Igår var det fjärde advent. Det firade vi med risgrynsgröt genast på morgonen, dels som övning inför julafton och dels för att kompensera för kalaset vi skulle på där det skulle serveras risgrynsgröt men som ställdes in på grund av sjukdom. Risgrynsgröt är inte alls så svårt att laga, men kräver ju lite tid vid spisen förstås. Nu hade jag tid och inspiration, så då blev det lagat. En eller ett par gånger om året imponerar jag till och med på mig själv i köket!

Den här sista veckan inför jul är det många på arbetet som är lediga. Jag har själv bara en fyra dagars vecka. Riktigt ensam är jag ändå inte på kontoret eftersom en kollega lämnade sina kära Albert och Herbert åt mig medan han själv är bortrest i tre veckor. De syns alltså på bilden nedan. Funderar på att hänga bollar i dem för julstämning men vet inte om det är okej för kollegan, hehhe. Och ja, jag försökte berätta att jag är ungefär lika bra på att sköta grönväxter som en giraff är på att sköta en lejonunge, men här landade de ändå.

Lucka nummer 19 då?

Hur ser ditt drömhem ut?

Tyvärr har jag ingen bild, men mitt drömhem kommer att bli mitt hem i slutet av januari. Det är nämligen så att hela familjen ska flytta. Vi har köpt bostad! En höghusbostad med egen ingång vilket gör att det känns mer som ett radhus! Jag längtar så tills vi får flytta in! Tre sovrum, stor familjeyta med kök och vardagsrum i ett, rymligt badrum, allting nyrenoverat och bäst av allt - B-A-S-T-U! Åh, så vi kommer att njuta! Balkong har vi också. Det är helt sjukt - vårt första egna hem. Och en skuld som gör att jag får mardrömmar, men det är en annan sak...

Hit ska vi alltså flytta i mitten/slutet av januari. Det blir en perfekt inledning på det nya året. I och med att vi byter stadsdel så byter A också dagis. Eller ja, det väljer man förstås själv, men vi ville ha honom på dagis nära hemmet så han börjar på det nya dagiset i slutet av januari. Spännande. Jag kommer att sakna Böle på många sätt, men vi kommer att trivas i Bocksbacka med lite mer grönt omkring oss och lugn och ro och ja... Bastun!!!

Mer om den här förändringen senare. Nu ska vi först fira jul i vårt nuvarande hem och sedan är det nyår och sedan ska vi sakta börja packa. Vi var förresten på julfest på dagis i torsdags. Mysigare tillställning får man leta efter. A var eld och lågor när hans grupp skulle sjunga, så gulligt att se.

Lucka nummer 18

Fråga nummer 18 i Kajsons julkalender lyder:

Vad skulle du vilja lära dig/lära dig mer av?

Jag skulle vilja lära mig vara mer social. Då menar jag att jag till exempel skulle lära mig att småprata vettigare, att enklare ta kontakt och att faktiskt vilja träffa nya människor. Jag är så långt ifrån det som man kan komma. Men jag upplever att jag blir bättre för varje dag som går.

Jag har blivit mycket mindre telefonrädd på bara de senaste åren och jag sitter inte tyst till exempel på kaffepausen på jobbet, utan både berättar och frågar. Länge var jag den som pratade när någon ställde en fråga, men det förändras sakta. Fast jag kommer nog aldrig att bli någon sådan där clown/pajas som får ett helt sällskap att skratta. Eller någon särkilt utåtriktad person. Men ett visst mått av social förmåga underlättar ens liv väldigt mycket.