Smockaveckorna som gått

När jag den 28.1. först inledde min resa som tutor på Smocka (nå egentligen var det lite tidigare i form av planering) så var det två saker jag var rädd för. För det första: tänk om det visar sig att alla yngre studerande är mycket smartare än mig och gör mycket bättre journalistik så att jag dels är helt överflödig och dels kommer att känna mig dum och oerfaren i jämförelse med dem. För det andra: tänk om jag aldrig lär mig vad folk heter?
Nå, jag har lärt mig vad folk heter. Jag har världens sämsta ansiktsminne och kan lätt glömma utseendet på en person jag precis fört en diskussion med för första gången. Men det började arta sig efter ungefär 3-4 veckor och nu vågar jag påstå att jag kan namnge alla som varit med under produktionen.
Den första frågan är ändå lite svårare att besvara. Jag har insett att alla är olika och att alla har sina styrkor och svagheter. Det finns mycket som jag kan bättre än en som precis börjat sina journalististudier men det finns också sådant de gör som jag aldrig ens kan drömma om att göra. Exempelvis är det en etta som på onsdag måste besluta sig för att hoppa in för att var studiovärd i morgondagens radiomagasin. Sådant gjorde jag först på tvåan och då var jag så oerhört nervös att jag knappt sov på hela veckan. Då visste jag också om saken i flera veckor på förhand och kunde förbereda mig. Idag skulle jag knappast ställa upp om någon begärde mig att vara studiovärd om ett par dagar! De flesta ettor på j-linjen på soc&kom är superduktiga! Och så ambitiösa också. Många har betydligt större mod och drive än jag hade i det skedet av mina studier. En del av den driven kommer sannolikt att försvinna när de blir lite äldre och klokare och mer cyniska, men å andra sidan är det också en bra sak att inte vara alltför ivrig. Det blir nämligen lätt fel då. Däremot ska man vara stolt över det man gör. Bara då gör man sitt bästa. Och det är det som räknas. Att man gör sitt bästa. Det behöver inte vara det bästa som någonsin gjorts inom journalistiken i Finland, men det måste vara ens eget bästa.
Imorgon kl 9 sänds sista radiomagasinet. Inatt kommer också den sista tidningen ut. Webben slutar producera någongång i kväll, men radiosändningen och tidningen dyker upp på sajten imorgon.
Tack till vår publik och tack till alla som varit med och producerat. Det har varit en ära att få jobba med er! Jag lovar att försöka komma ihåg era namn också i framtiden, så jag kan säga att "den där jobbade jag med på Smocka!" när ni gör något stort.
Jag har inte bara fått 5 studiepoäng att lägga till min magisterexamen. Jag har verkligen fått ett minne för livet. Och många nya bekantskaper. Många skratt och lite ångest också.
Imorgon har vi vår sista feedback och då ska vi skåla!